Vi har fått tag på en 3a i Umeå, med uteplats. Inte inom det område jag ville men nu vet vi i alla fall att vi kan komma härifrån före snön. Det känns så bra. Nu blir det till att åka på affärer och provligga sängar. Den vi har här är nog bra, Livskamraten fick ju bygga den på plats, men nu ska det bli kontinentalsäng. Jag ska välja och vraka. Helst skulle vi vilja lämna det mesta kvar här och bara skaffa det vi verkligen vill ha i lägenheten, men vi får se hur det blir med det. Ytterligare en visning av huset ska det bli men sedan hoppas jag det räcker.

Nu känner jag spänningen i att flytta. Det blir något att planera och se fram emot. Tänk att bo i lägenhet igen. Det har vi inte gjort sedan 1979 och då hade vi en lägenhet på 128 kvm mitt i Umeå. Med köksingång och jungfrukammare. Till Livskamratens stora besvikelse skaffade vi ingen jungfru utan det blev istället dotterns rum. Högt i tak och med rum i fil, ack ja, det var tider det. Men nu är det en alldeles vanlig lägenhet byggd på 70-talet. Jag känner motivationen för att fortsätta mina turer till återvinningen har ökat. Jag var där igår och lämnade in gamla lerkrukor och kakel och klinkers plus en hel del som kan säljas. Den njutning man (jag) upplever när jag åker därifrån med tom bil, den är obeskrivlig. Är jag lite pervers?

I kväll ska jag på HLR-utbildning via ABF. Den 10e september har jag anordnat en 3-timmars kurs i beredskap och hjärt-lungräddning via Civilförsvaret för styrelse och cirkelledare inom PRO så kvällens föreläsning får väl ses som en förberedelse inför kommande utbildning. Sedan ska jag själv hålla i ett kort anförande i denna fråga vid medlemsmötet i oktober. Det finns ett väldigt fint presentationsmaterial som jag kan använda för medicinskt kunnig är jag ju inte.

Sedan har jag bara att ordna någon som håller i ett föredrag om kostråd för äldre vid medlemsmötet i november. Då har jag gjort de uppdrag jag tagit på mig inom PRO för detta år. Nästa år hoppas jag att vi är avflyttade så får någon annan ta vid.

Det har varit varmt idag, på eftermiddagen blev det lite grådisigt, men nu har solen kommit fram igen. Jag går och njuter av alla växter, känner en sorg över att jag inte kan övervintra och ta fram dem nästa vår. Men nu har jag fotat alla dahlior och lagt in dem i ett gemensamt arkiv så kanske någon vill ha lökarna efter att jag tagit upp dem, rensat dem och förpackat. Då kan jag ju tigga om att få igen en lök nästa vår, om jag har någonstans att ställa en kruka.

Nu har vi varit på en visning av en lägenhet, en tvårummare, fräsch, med fin utsikt från balkongen. Men oj, jag greps av panik av tanken på att vara två personer där tillsammans, så litet. Att tänka sig att man har några barn och barnbarn där, nej helt omöjligt. Så nu vet vi vet. Det måste vara tre rum och helst med separat kök.

Visningen i fredags gick inte så bra tydligen. Av de 7 anmälda paren dök ett par upp. Varför gör man så? Anmäler sig och sedan gör man sig osynlig när mäklaren försöker få kontakt?! Fast det kan ju vara bra att få huset ordentligt städat i alla fall. Nu gäller det att se det positiva i allt.

Ett alldeles underbart bröllop har vi också varit på. Tänk att på fredagen och söndagen så vräkte regnet ned och på lördagen var det soligt och fint. Tur var det för de gifte sig nere vid älven och sedan var det gräsmatta och tält som gällde. Det var helt magiskt! En stor vitskimrande pärla i mitt livs halsband. Synd bara att Livskamraten fick så ont i ryggen att vi fick åka hem tidigare. Jag ville så gärna vara kvar till slutet men….. Det stärker mig i alla fall i tron att vi måste bo i lägenhet framöver.

Vi har haft elektriker här i måndags och idag så nu har vi en fin el-central och har uppdaterat utebelysningen. Kanske dumt att göra sådant när man ändå ska lämna över huset till någon annan, men det känns bra tycker jag. Man vill lämna allt i ordning efter sig. Nu ska jag göra pasta med bacon och kantareller, inte så dumt.

Det är lite nervöst inför visningar av huset. Vi ska göra en visning på fredag för att det är så många som anmält att de vill komma och titta. Jag befarar att det inte är starka intressenter utan mer vanlig nyfikenhet, huset är ju lite speciellt. Hittills har 11 spekulanter varit här och nu ska 7 stycken till komma. Skönt att inte vara hemma.

Jag har fått inte mindre än fyra märkliga telefonsamtal, samtliga från en kvinna som pratar om ”heaven”. Första gången trodde jag att det var någon som skämtade om ”har jag inte kommit till heaven” så jag svarade lite sturskt att ”nej, men det är inte hell heller”. Andra gången frågade hon om jag fått någon inbjudan. Tredje gången bad jag henne att kolla så hon fick rätt nummer. Idag bad hon om ursäkt direkt när hon hörde mig svara. Märkligt nog står det att samtalet kommer från Tele2 när jag slagit upp det.

Inte är det direkt heaven men bra nära. Idag fick jag ett erbjudande om en lägenhet, en tre-rummare, men det visade sig vara ett misstag. Jaha, så kan det vara ibland.

Vet inte om det är min dator det blev fel på, men mina dahlior hamnade lite hipp som happ i förra inlägget. Det får vara så. Idag fick vi beskedet att vi står som nr 4 i en kö till en lägenhet som jag faktiskt skulle vilja ha. Uteplats, två badrum, sovrummen är som avskilda från kök och vardagsrum, ja det skulle passa oss så bra. Vi vill inte köpa en lägenhet förrän vi vet att vi får sälja huset till ett vettigt pris. Så nu blir det till att hålla tummarna, men jag tror att det kommer knappast att hända att 3 stycken tackar nej så det blir nog ingenting. Men jag känner hoppet spirar i alla fall.

Det vore så skönt att veta att vi kan lämna huset före snön börjar falla. Än så är det varmt och skönt ute, men jag kände i morse att det var lite svalare i luften. Det blir bröllop i helgen så idag har jag provat kläder. Tänk så lätt herrarna har det, skjorta, kavaj så är det klart. Ja, ett par byxor passar bra förstås. Tänk så mycket vi damer ska fatta beslut om; plisserat? enfärgat? randigt? utan ärmar? urringat? blommigt? Inga blommor blir det för mig i alla fall, jag har en tendens att försvinna i stormönstrade kläder. Det lutar åt en helplisserad klänning just nu. Får sova på saken.

Så blev det dags för en ny tur till återvinningen. Denna gång låg tyngdpunkten på gamla färgburkar, oljor av diverse slag samt metall. Sådan njutning att få kasta gamla tvingar och eländes elände i containrarna. Vidare hade jag rensat ut diverse smålampor som nu fick gå till Erikshjälpen tillsammans med några fina Tupperware-produkter som jag faktiskt aldrig använt, trots att jag vet att de är bra.

För övrigt gör jag ingenting denna söndag. Låt söndagsfriden falla in. Möjligen tittar jag på mina galna dahlior. Lite spretiga tycker jag, men gillar dem ändå.

Jag förstår inte vad som händer med tiden. Ena dagen är det måndag, sedan helt plötsligt är lördagen här. Vad hände däremellan?

En sak som pågår är att lämna över vattengympan och Läsecirkeln till någon. Tack och lov så är det en dam som är villig att ta över vattengympan bara hon får hjälp med musiklistan och ett program. Jag som har ändrat listorna, ändrat programmen och satt till ett par danser också. Men det bryr jag mig inte om utan jag har tagit fram en av de första Spotify-listorna och hittat ett  program som passar, det får räcka.

Jag har också bett en av deltagarna i Läsecirkeln att ta över och läsa. Hon vill inte hålla i registreringen mot ABF, göra handlingsplaner m.m så det har jag tagit upp med Styrelsen och kassören kommer att ställa upp med det. På måndag har jag bjudit damerna i Läsecirkeln till Järnvägscaféet för en lite mer formell avtackning. Vi har ju inte fått tag på en lägenhet heller så jag kan nog vara med på någon träff ibland.

Vi har haft en heldags planeringsdag i Styrelsen, kändes bra. Eftersom mitt avhopp kom väldigt plötsligt så ska jag försöka delta i styrelse- och medlemsaktiviteter så långt möjligt.. Så nu har jag lite uppgifter att ta tag i, förutom sorteringen av skräp. Jag har fått Livskamraten att slänga några saker. Han vill helst lämna allt som efterföljande ägare ska kunna använda, men man kan inte lämna allt, så är det bara. Vi får se när jag skriver nästa gång. Det är mycket nu…

Mäklaren ringde idag och har fått det första budet på huset. Han har också fått flera förfrågningar om ytterligare visning så han har fått datum för det. Det känns helt overkligt. När vi sitter i skuggan, det blommar överallt, det är helt tyst runtomkring oss förutom hackspetten som ständigt är i gång. Lämna detta paradis?! Så jobbigt, men så måste det bli.

Eftersom allt har gått väldigt snabbt så har jag lovat att jobba kvar som styrelsemedlem i PRO till dess att de hinner skaffa en ersättare. Jag har en del aktiviteter som jag måste avsluta. Läsecirkeln och vattengympan har jag dock avstått ifrån. Nu ska jag bara träffa tanterna i Läsecirkeln och ta ett formellt farväl. Åh, vad jag kommer att sakna dem…Det är som jag sagt tidigare; varför ska man lära känna nya människor när det blir så tråkigt att skiljas från dem.

När vänner säger att jag kan ju engagera mig dit jag flyttar så känner jag bara – nej! Jag har gjort mitt och nu ska jag bara engagera mig i mig själv och min familj. Ja, så får det bli. Möjligen någon bokcirkel….fast bara som medlem, inte ledare.

Hösten närmar sig. De två sista dagarna har det stormat och blåst som att höstvindarna redan börjat härja. Jag har varit ute och rätat upp höga blommor som börjat luta,  och vattna och plocka bort gamla blad, fröer och spindeltrådar. Jag vill inte ha höst ännu utan hoppas att det ska komma lite mer värme. En rejäl förkylning går jag och drar på, antagligen blev det för mycket, och för långa, bad när barnbarnen var här. Irriterande att gå omkring och hosta och snörvla.

Ingen lägenhet har vi fått tag på ännu heller. Just idag har vi tackat ja till en lägenhet så nu är det bara att vänta och se om det blir vi som får den. Vi avvaktar med att köpa en bostadsrätt. Förra måndagen hade vi 11 spekulanter här på visning men ingen har lagt bud. Det är bara att vänta och se. Jag känner i alla fall att jag orkar inte med en hel vinter här. Med tanke på mitt återstående aneurysm så måste jag ta det lugnt, ingen snöskottning, kanske inte ens någon vattengympa, i varje fall inte som ledare.

Jag sitter här och ser ut över Öjen. Vågorna går höga, egentligen vill jag gå ner och ta mig ett dopp men med tanke på förkylningen är det bäst att avstå. Vi har fått nya grannar på andra sidan sjön och även vid början av vår lilla privata väg. Det känns som att det är förändring på gång. Nu känner jag doften av ugnspannkakan, bäst att ta ut den ur ugnen. Sköt om er!