I morse sprang ett par rådjur snabbt och lätt över isen. De har börjat ligga och sova mitt på isen på dagarna. Är det för att de har bra sikt åt alla håll kanske? En eftermiddag när jag kom hem så skymtade jag en skugga i ögonvrån. Det visade sig vara en räv. En riktigt vacker räv som kom och ställde sig framför mig. Jag pratade med den och då hoppade den upp med tassarna på mig. Så snopen jag blev! Den stod där och tittade på mig ungefär som en hund som tigger. Det måste vara någon som matar den. När jag gick ner till dörren så följde den efter och sedan stod den och tittade in genom glasdörren en bra stund. Det kändes så roligt och bäst av allt var att den såg så välbefinnande ut med blank päls och yvig svans.

Igår berättade en av grannarna att hon kommer att flytta till lägenhet i juni. Jag visste ju att huset lagts ut som ”kommande” på en mäklarsida, men att det gick så snabbt! Inom två veckor var affären i hamn och papperna signerade. Ett par veckor tidigare såldes ett annat hus i byn och det gick också väldigt snabbt. Mäklarna, två olika, sade att det var ovanligt med sådana snabba affärer.

Det stärkte mina tankar om att sälja och flytta till lägenhet norrut. Det har varit en tung vinter för både kropp och själ av olika anledningar och jag känner att vi orkar nog inte med huset längre. Så hemskt det känns att skriva så, jag älskar ju detta ställe! Men man måste se verkligheten i ögonen. Att komma närmare barn och barnbarn igen, det skulle kännas bra. Att slippa skotta, i år har Livskamraten haft besvärligt och jag ska ju vara försiktig med skottning, så nedfarten till huset har bara trampats upp. Tur att vi satte upp rep hela vägen från bilparkeringen till ytterdörren. Vi håller i oss i repet av alla krafter och halkar oss upp och sedan ned igen. Det är inte så bra. Vi blev tvungna att ta hit ambulansen i våras och det var inte det lättaste att frakta Livskamraten upp till den. Icke något man vill vara med om någon mer gång.

Det är nog bäst att fortsätta hålla koll på lägenheterna i Umeå. Det känns i alla fall som en bra vecka som kommer. Jag har avbokat Läsecirkeln på måndag. Faktum är att det händer så många aktiviteter på PROs Träffpunkt att vi måste byta lokal och det blir krångligt med kaffe (och kaffe och smörgås är viktigt för oss). Sedan har vi planeringsmöte i styrelsen på tisdag, heldagsaktivitet, så det känns bra att skippa Läsecirkeln. På torsdag är det vattengympa, hårfrissan och sedan After Work med fem av grannarna. Då är den veckan över. Jag har bokat in mig på fyra aktiviteter på torsdag. Utöver vattengympa, frisör och AW så har jag anmält att jag ska vara med på ett on-line seminarium för vattengympaledare (besvärligt ord) men det måste jag avboka i alla fall. Man kan ju inte klona sig.

Visst, i början på veckan kändes det som vår och jag satte några fröer. Idag har det snöat hela dagen och vi som satte på sommardäck i tisdags. Det har blivit till att hålla sig hemma, i lugn och ro inomhus. Rackarns, så onödigt med mer snö! Men jag har i alla renbäddat och tvättat. Hade även tänkt ta fram symaskinen och fålla upp ärmarna på ett par tröjor, men det får vara till en annan dag.

Visst är det en härlig dag, ”en-annan-dag”. Man kan liksom lägga in den dagen lite när det passar en. Man ska ju inte skippa att göra något, nej då det ska göras, men inte just nu, inte idag. Jag tar det en annan dag.

Jag har gjort lite förändringar i vattengympa-övningarna, nämligen lagt till 3 låtar som jag kör koreografi till. Inte alla 3 varje gång, men det är kul att slänga in någon dans då och då. Nu är det bara två gånger kvar denna termin men jag funderar på att köra Beyonce Texas Hold ’Em nästa termin. Jag har hittat en så fin koreografi som jag vill prova. Det är roligt att göra något nytt ibland. Man måste bara ta sig tid att träna in rörelserna så de sitter i ryggmärgen. Det är nyttigt för både kropp och själ. Upp och rör på er, gärna till musik. Det mår man gott av.

Ja, så är vi ensamma igen. Märkligt så trött man blir fast man inget gjort. Vi har tittat på Harry Potter-filmer och pratat, det är allt. Igår åkte vi förstås och slängde lite skräp och sedan till Bröderna Bommens Bryggeri, Bränneri och Bageri. Vilka morotskakor och vilket mysigt ställe! De ska ha AfterWork i kväll och jag var så sugen på att höra om några kunde tänka sig att följa med dit. Men Livskamraten är snuvig och mår inte bra så vi får skjuta det på framtiden.

Vi har lagt alla planer på att flyga någonstans på hyllan. Mycket därför att jag känt mig lite ängslig för tryckförändringar som kan störa mitt återstående aneurysm. I mina tankar har jag planerat att tigga mig till skiktröntgen vartannat år och på det viset kunna följa utvecklingen och, om/när det blir större, få planera in en operation. Men neuroläkaren ringde mig för ett par veckor sedan och sade att även om de skulle se att det vuxit så blir det ingen operation i förebyggande syfte. Man är helt enkelt för ”rädda” att något ska hända vid en operation. Det kändes inte så bra efter det samtalet och jag tog mig en ordentlig funderare.

Hur ska jag nu leva? Ängslig, avstå från sådant jag vill göra eller leva som jag vill. Ganska enkelt svar egentligen. Naturligtvis ska jag göra det jag vill göra. Så nu blir det till att skaffa ett nytt pass och börja planera. När, vart? Vad vill jag göra på resan? Roliga saker att fundera på.

I april ska jag i alla fall besöka Pilgrimscentret här i Selånger för en lunch och se vilket upplägga de har på sina pilgrimsvandringar. Det kan väl vara mysigt. Är det trevligt så kanske man kan planera in en vandring i Spanien, nu kommer jag inte ihåg vad stället heter men det är ett välkänt besöksställe. Världen har öppnat sig igen!

Ja, vad mer håller jag på med? Fortsätter att leda vattengympan, har två gånger kvar på denna termin och då har jag alltså klarat av 4 terminer. Inte vad jag tänkte mig men men men…… Inte nog med det, jag är även invald i PRO:s styrelse här på orten. Så det kan bli. Jag minns när vi flyttade till Gästa på heltid, 2018. Då kände jag att jag måste lära känna mer människor än bara i byn. Den första kontakten jag tog var förstås med biblioteket, man kan ju inte leva utan att vara känd på bibblan. Så det har blivit några författaraftnar och bokcirklar med åren. Visserligen kom ju Corona med ett par säsonger utan större kontakt med människor, men nu är det glömt.

Läsecirkeln i PRO var också ett förstahandsval för att lära känna mer människor. Det visade sig ju att det är en mindre grupp att lära känna men å andra sidan så känner jag väldigt starkt för deltagarna. De har verkligen blivit mina vänner på djupet.

Så har det rullat på och kretsen människor jag känner har blivit större. Ni vet, man går på affären och alltid träffar man någon man känner. Det känns bra. Faktum är att jag visste inte att jag hade ett sådant behov av att vara ”igenkänd” utan det har kommit som en överraskning för mig.

Man tror att man känner sig själv, men ibland blir man överraskad. Nu ska jag förbereda kvällens middag. Lite extra blir det och tårta och Cava som efterrätt för vi ska fira en födelsedag lite i efterskott.

Sköt om er!

Jag blev tvungen att läsa igenom ett par av mina senare inlägg för att ”uppdatera” mig om vad som hänt sedan sist. Kan bara konstatera att det har nog inte hänt så mycket. Vårt 12-manna-gäng här runt sjön har minskat så nu är vi bara 9 stycken och det kommer nog att bli 8 st  efter sommaren då en granne har lagt ut sitt hus till försäljning.

Det är väl så det blir med tiden. Läsecirkeln finns kvar, fem damer är vi nu i åldrarna 91, 88, 84, 71 (jag) och minstingen, 69. I måndags var vi hemma hos 84-åringen och det var så roligt att få se hur hon har det. Det är en liten gumma i färgstarka och mönstrade kläder som inte är rädd för något utan gör det hon vill. Hon åkte TransSibiriska järnvägen när hon var 70, ensam och det är det inte alla som skulle göra. Hennes lägenhet var precis som henne själv, färggrann, detaljrikt, fullt med gamla saker, tavlor, helt underbart. Om hon skulle vara med i Vem bor var så skulle man direkt förstå att det var hennes lägenhet. Vi skulle äta våfflor och det föll på min lott att vispa grädden. Tror ni att hon hade elektrisk sådan? Jo, i förrådet men så här fick jag vispa:
Vi hade bara ett kapitel kvar på den bok vi läst så när den var avklarad kom frågan: -vi fortsätter väl, det är ju bara mars ännu.

Dessa träffar på måndagarna är viktiga för dem, det har jag förstått. En annan aktivitet som jag haft på tisdagarna är telefonikurser enligt ABF:s Digitala Klyftan. Inte mindre än 4 sådana grupper har jag haft och det har varit väldigt trevligt, men nu har jag tackat för mig. Ska det bli fler kurser så får någon annan ta över.

Påsken är över och i morgon kommer son och barnbarn, hurra!

Varifrån kom den, lusten att skriva ett nytt blogginlägg? Jag trodde att den tiden var förbi. Idag är det Påskdagen, en regnig och grå dag. Vi har slappat hela dagen och sett två avsnitt av en serie om vampyrer som börjat kräva sina rättigheter i samhället. Så skruvad intrig. Detta blir ett mycket kort inlägg bara för att…….

Men jag tror att jag återkommer. Kram

All den fina snön håller på att tina bort, så tråkigt. Kan inte vädergudarna bestämma sig för om det ska vara en kall vinter eller om det är våren som ska komma nu? På vägen till Läsecirkeln mötte jag två stycken ryttare som var ute med sina hästar. På ena stället var hon ute och gick med sin travhäst, det var i byn Veda. När jag sedan kom till byn Häljom så mötte jag ytterligare en stor ponny med sin ryttare. Likadant på vägen tillbaka, i samma byar mötte jag ryttare, jag tror väl att det var med olika hästar. Ett vårtecken?

Livet går vidare och idag har jag tagit upp 4 blommor från Blomsterrummet, 3 pelargoner och en övervintrad fuchsia. Det ska bli så spännande att ser om fuchsian tar sig och blir lika fin som förra sommaren. Har också börjat att göra rent kring vedspisen i köket, det är märkligt vad all fett och smuts syns väl så fort solen kommer fram.

Vilka fantastiska skidtjejer vi har just nu! Det är så roligt att se dem tävla. Så roligt att vi har samma dominans på damsidan som Norge har på herrsidan.

Före skidloppet så gick jag en långpromenad och kunde inte låta bli att ta några bilder. Sedan har jag suttit och satt ihop ett program med Noodles till vattengympan. Det finns en hel uppsjö med filmer på Youtube där man kan stjäla idéer. Efter sportlovet ska jag presentera det nya programmet för dem, få se om de gillar det. Nästa vecka, före sportlovet, ska jag köra riktigt hårt med dem i bassängen så de klarar en veckas uppehåll. Då har jag klarat av hälften av alla sammankomster.

I vissa stunder så hoppas jag att någon annan ska vilja hoppa in som ledare till hösten. Men å andra sidan så tycker jag faktiskt att det är ganska roligt. Jag får ju dessutom en riktig genomkörare av alla muskler och det skadar ju inte. Jag får ta det som det kommer, inte erbjuda mig att ställa upp utan avvakta och se vad som händer. Jag trivs ju faktiskt bäst i vattnet.

Dagen är planerad. Vattengympa klockan 11, en stunds vila efter det, skidtävling på eftermiddagen och avsluta med ”grannmiddag”, det vill säga vi är 5 stycken som äter en vardagsmiddag tillsammans. Tidigare var vi 7 men……Det känns som en bra dag, dessutom strålar solen från en klarblå himmel, kan det bli bättre?

Gårdagens vattengympa kändes bra, men jag får se upp så det inte blir för dansliknande. Det var två av de äldre damerna (har passerat 80-årsstrecket) som var så nöjda efter passet. Båda pratade om att de inte kände någon muskelömhet efter och att ibland kändes det som att de dansade. Jag får nog köra ett lite hårdare pass nästa vecka. Nu kör jag med både hantlar och noodles och speciellt med noodles så blir det lite segt, och mycket skratt. Alla har inte fått riktigt grepp på hur man använder dessa. Ska se om jag kan planera ett helt pass med dessa. Nu har jag kört 5 pass, bara 7 kvar. Hoppas de får tag i någon som vill/kan köra som ledare nästa termin. Jag tycker att det är roligare att vara i vattnet än att stå och demonstrera på poolkanten.

När jag kom till Badhuset igår möttes jag av en skolklass med 8-åringar som var på väg tillbaka till skolan. Då ställde frågan om hur gammal jag var och blev helt fascinerade när jag jag sade att jag fyller 70 i år. Den lilla gruppen hade aldrig sett så gamla damer bada vilket förvånade mig mycket. När jag har barnbarnen hos mig så badar jag ständigt med dem. Det finns helt enkelt inget bättre. Längtar till sommaren.

Så är man hemma då. Massor av snö har det kommit och Livskamraten är tillfälligt handikappad och kan inte ta på sig några ytterskor så gårdagen tillbringade jag med snöspaden i handen. Tur att det var lätt snö och soligt så jag kunde njuta lite också. Det är så härligt när det kommit nysnö, allt är skottat, solen lyser och det finns en känsla av vår i luften. Livsandarna vaknar till livs igen. Så till den grad att jag gjutit en ny blomma idag. Men ett problem har jag. Ja, jag har nog haft det ett tag förstår jag, men jag har inte insett omfattningen av problemet.

Jag snarkar!!! Inte lite lätt och lugnande som en dam möjligen kan göra. Nej, jag drar tydligen riktiga timmerstockar, minst ett par timmerlass varje natt. Jag snarkar så det hörs genom hela huset när jag är bortrest och hälsar på hos folk. Till och med att tonåringar som i vanliga fall sover riktigt tungt får ta på sig hörlurar. Men det hindrar inte mina snarkningar. Nej, tonåringarna får dra på ordentligt med musik för att överrösta mig och då kan de ju i alla fall inte heller sova. Suck! Hur ska jag våga åka bort och övernatta hos någon nu?

Så igår köpte jag en bettskena på Apoteket. Lade den i kokhet vatten och satte på mig den för att riktigt forma den efter mina tänder. Då dök nästa problem upp, skenan är för stor för min lilla mun. Jaha, det gick inte alls att forma den efter mitt bett.

Vad gör jag nu då? Finns det olika storlekar på bettskenor? Får gå ut på Internet och se efter. Men först blir det eftermiddagskaffe. Ha det så bra.