Tänk att döden finns, så tråkigt  och vad den ställer till…Detta skriver jag utan att tänka på de verkliga tragedierna som inträffar ibland och där hjärtat bara gråter när man tänker på vad som hänt. Ibland längtar jag så efter att få prata med mamma och oh, vad hon skulle ha tyckt om stugan. Förutom att hon skulle oroa sig för de långa bilresorna, att det kostar att ha en stuga etc. Men de funderingarna hör mammor till så….

Men tänk att få sitta och prata med gubben Knutte som byggde vår stuga, som började 1955 och inte slutade förrän döden kom, 2005. Som efter vad jag nu fått höra varje dag promenerade till hustrun på vårdhemmet 2 gånger, punktligt som en klocka, och som däremellan hann en tur ut till stugan. Grannen berättade att han brukade prata med Knutte en stund varje dag när han skulle gå till stugan. Varje gång slutade samtalet med att Knutte sa; nej, nu ska jag gå iväg och gjuta.

Trodde grannen – tills han upptäckte att Knutte sa att han skulle gå och njuta. För det gjorde han uppenbarligen när han jobbade och slet med stugan. I fredags kväll satt vi framför brasan och tittade igenom några av de böcker som finns efterlämnade. "Konsten att arbeta med smide, med silver" etc. Tydligen hade paret många strängar på sina lyror. Här ska ni få se ett exempel på vad han gjort i smidesväg:

Två av dessa prydnader hänger i uterummet och två hänger på murarna runt "pation". Vackra eller hur. Om man granskar dem noga kan se de små detaljerna som visar att de är handgjorda och tänk, vad det ökar värdet på dem.

Inte nog med det, paret tillbringade mycket tid utomlands också. De har tapetserat trappuppgången med vimplar på ena sidan. De kommer från såväl Thailand, Spanien, Tyskland, Holland som Åre och Norrköping. Kul, men de ska plockas ned. Men på den andra väggen i trappan har de klistrat upp servetter från olika ställen i världen; Kanada, Missouri m fl. De sitter fast och de utgör en väldigt rolig och annorlunda detalj. I helgen kom jag på att jag kan måla runtom dem och sedan sätta smala, svarta lister som ram runt varje servett. Det tror jag kan se fint ut. Men tänk så roligt om vi hade fått träffa detta par som har lagt ned så ovanligt mycket av sina själar och hjärtan i denna stuga.

Detta är några vimplarna som ska plockas ned. Jag undrar om det, mycket aktiva och idérika paret skulle uppskatta att just vi tagit över stugan……