Läste just på bloggkollegan Gunnels blogg att hon upptäckt råttor inomhus, burr. Jag minns då för ett par år sedan när jag hade börjat sätta ut småplantorna på den inglasade altanen.

Det var tidigt på våren, snön låg kvar men vi hade gjort i ordning lite skydd så plantorna skulle klara sig. Men så började det hända att de små plantorna blev väldigt tilltufsade, ja rentav såg bedrövliga ut, tuggade och uppätna i vissa fall. Vi insåg att det nog var möss som tagit sig in på altanen och som festade på växterna under natten.

Iväg till sta´n för att köpa råttfällor. Jag hittade inga av den vanliga typen utan de jag hittade var av modellen giljotin. Bara namnet gav mig lite kväljningar, men samtidigt ville jag ha kvar mina plantor så en giljotin blev inköpt och utplacerad med en bit väldoftande ost. Jag beslöt direkt att jag inte skulle vara först ut på altanen på morgonen och redan den första morgonen konstaterade Livskamraten att nu var en mus borta.

Den andra natten gick jag upp för att ta en slurk vatten. När jag kastade en blick ut på altanen så satt där en liten, gullig mus och knaprade på mina växter. Han såg mig, våra blickar möttes, han smet inte undan utan satt kvar och åt i lugn och ro. Jag kunde se att han var något större än en skogsmus så jag drog slutsatsen att det var en tam mus av något slag som någon släppt ut. Gullig var han och mina tankar gick direkt till att kanske låta honom få bo där på altanen (om han nu var ensam kvar).

Men jag gick inte ut och plockade bort giljotinen och på morgonen förkunnade Livskamraten nöjt att nu var den andra musen och åt sina blad i den högre sfären. Lite sorgligt kändes det faktiskt. Någon mer mus dök inte upp så det stärkte mina tankar om att det var ett par utsläppta tama möss som hittat en tillfällig fristad hos oss.

Vad vill jag nu säga med detta? Inget speciellt faktiskt utan det bara dök upp i huvudet.