Så fort allt kan förändras. Igår morse, pigg och rask, upp, upp och iväg i min flygande maskin. Kul att strosa lite i Stockholm, vackert väder, vacker stad, men sedan kom en känsla, inte krypande utan den slog till som en blixt från en klar himmel. FÖRKYLD!!!
Det var bara att gå iväg till Apoteket och handla lite smått och gott så att jag skulle klara mitt möte i alla fall.

Idag är jag alltså hemma, nedbäddad. Inte har jag varit och grattat dottern heller på 33 års-dagen. Dålig mamma är man ibland….. Det mesta känns lite botten faktiskt. Visserligen har jag suttit några korta stunder framför datorn och  räknat ut kostnaden för det nya badrummet i den nya stugan, men inte ens det har piggat upp mig.

Sådana här dagar längtar jag efter att få lyfta luren och ringa till mamma. Tänk att den känslan fortfarande finns kvar efter snart fem år. Som en barnunge, fast man är både mormor och farmor, så längtar man efter att få klaga lite hos mamma.

Detta var inget roligt blogg-inlägg, så nu är det lika bra att avsluta, gå och lägga sig i soffan med en bok, lite chips finns också hemma så klarar jag denna kvällen också. Kram till er andra som också bullat upp med näsdukar, halstabletter och Alvedon för att klara kvällen!