I dag ringde en av mina kollegor från Tyskland. Vi hade ett trevligt samtal och när vi lade på luren, så gick mina tankar tillbaka till mötet vi hade i Bryssel. Jag har tidigare skrivit om den föreläsning vi fick vid mötet som handlade om den "tiger" vi har inom oss och som stoppar oss från att våga göra saker.

Föreläsaren själv hade ju naturligtvis gjort en mängd saker för att tysta sin tiger, saker som han berättade om på ett väldigt trevligt sätt. När han avslutat sin föreläsning så gav han oss möjligheten att ställa frågor. Den som hade en fråga fick en mikrofon så att alla skulle kunna höra vad som sades och denna, min kollega, han räckte upp handen för att säga något.

Han fick en mikrofon i handen och till vår stora förvåning så tog han den i handen och gick ända fram till föreläsaren. Jag hann tänka "så dumt, inser han inte att han kan stå kvar vid sin plats och säga vad han vill". Men icke, med mikrofonen i handen stegade han ända längst fram i rummet och där sade han "att ställa sig upp och tala inför en grupp människor, det är det absolut värsta jag kan göra, och nu har jag gjort det ".

Personen i fråga stammar nämligen ordentligt. Jag har nu träffat honom runt ett konferensbord och samtalat öga mot öga med honom, så jag vet att hans stamning verkligen tilltar när det är flera människor som hör.

Det kallar jag verkligen "att ta tigern vid svansen", han gjorde det som föreläsaren talade om. Jag måste säga att jag känner större beundran för honom än för föreläsaren. Föreläsaren betvingade sin tiger genom att göra saker av fysisk art, djupdykning, hästkapplöpning m.m, vilket ju kan vara bra. Men min kollega, han tystade sin tiger genom att göra en handling som hela hans inre person gjorde motstånd mot. Det är verkligen ett bevis på personlig styrka.