På adventsöndagarna brukar vi samla familjen och äta middag tillsammans.Vi har som tradition att läsa en dikt när man tänder ljusen. Tanken var att vi skulle turas om att hitta på en dikt men det vanligaste är att det är jag som är diktaren. Det ska helst vara en egen påhittad dikt. Det är en trevlig tradition och jag hör på barnbarnen att de ser fram emot det.

I år skulle vi samlas, pappa, en faster, sonhustruns föräldrar och vår familj, men planerna har spruckit. I går kväll fick vi besök av våra två äldsta barnbarn som ville tillbringa kvällen med oss. N2 kände sig hängig och hade ont i halsen så N1 och jag promenerade till StorKonsum och handlade en jättepåse med godis. Där satt vi och tittade på Robinson och hade dukat upp dricka, popcorn och godis.

Men en bit in i programmet så ville tjejerna gå och lägga sig. De skulle titta på en video istället. Allt lugnt, Livskamraten och jag gick också i säng. Men sedan började det; N1 frös så hon skakade och såg verkligt eländig ut. Jag var upp och hämtade 2 filtar, men det räckte inte. På med ett duntäcke och en kopp thé med honung. Nej, hon frös förtvivlat. På med ett duntäcke till. Upp igen och fram med en Alvedon.

Nu trodde jag att allt var lugnt och somnade in ordentligt. Men en stund senare kom N1, fullt påklädd men hade kräkts och hon kände sig verkligen eländig. Fram med en balja att ha vid sängen och fullt påklädd, med 3 täcken och 2 filtar kunde hon sedan krypa i säng.

Nu har vi morgonfikat och vi kan bara konstatera att vi kan inte ta hit en massa människior idag. Till råga på allt så ligger även pappa idag, med förkylning och jag har ont i huvudet. Så vi tar det väldigt lugnt idag och hoppas att virusarna snabbt drar förbi utan att det utvecklas några knorrar eller nöffande hos oss. Flickorna får nog stanna kvar här i natt också och ta en lugn dag med morfar imorgon och jag kan förhoppningsvis gå till jobbet. Läsa en dikt ska vi i alla fall göra även om det blir för en decimerad skara. N2 har förberett sig och det känns jätteroligt!