Det straffar sig att ha tjejmiddag! Mitt straff kom i form av en mycket hes, beslöjad stämma som faktiskt lett till att jag håller mig tyst idag! Så kan det gå. Min förkylning låter alltså mycket värre än den är. Detta har lett till att jag inte är välkommen till dottern idag och att sonen avböjt även morgonens 2:a adventmiddag. Vi har beslutat flytta adventsmiddagen till på onsdag istället. Jag har aldrig varit med på maken, jag längtar efter mina barnbarn (och mina barn naturligtvis) men uppenbarligen längtar de inte efter mig, inte efter mina virusar i alla fall.

Det råder alltså en kompakt tystnad här hemma idag. Jag vaknade 09.30 och har redan hunnit sova en tvåtimmars tupplur mitt på blanka dagen. Det är väl lika bra att ta förkylningen på allvar och försöka läka ut den i lugn och ro. Egentligen hade jag tänkt göra iordning mitt "tomteland" idag, men det får vänta en dag eller två. Dessa tomtar har i alla fall krupit fram och tagit sig till sina rätta ställen. Jag ÄLSKAR tomtar. Egentligen föredrar jag den gammeldagsa sorten med runda kinder, go’a kinder, helt enkelt den mer naturtrogna sorten, men upptäckte idag att jag har ganska många mer moderna också och att jag tycker mycket om dem. Ska sanningen fram så är väl dessa tomtar inte riktigt sanna, den riktiga tomten är ju gråklädd, liten och tämligen oansenlig där han smyger fram i våra omgivningar. Men tiderna förändras, förut hade han fullt upp med att dona och greja i våra ladugårdar, men i takt med ladugårdarnas försvinnande så måste han väl hänga med i tiden – stajla upp sig med andra ord. Tänk vad tomten ska gråta över alla dessa sorgliga bilder av vanvårdade djur som vi fått se den senaste tiden. På dessa ställen hade han behövts! Förresten, är det någon mer än jag som längtar efter att få titta på Trolltyg i tomteskogen? Så jättemysig. Här presenterar jag nu några av mina tomtar:


Mysiga, eller hur?