Nu har Lilla L:s mamma och pappa hämtat henne. Så tomt det blir, men denna gång känns det också bra att hon fick komma hem till mamma, pappa och lille J. Vi hade så mysigt i går, lade pussel, hon badade skumbad i 45 minuter och somnade så snällt på kvällen. Men snuvig var hon, jag kunde höra hur jobbigt det var att andas. Två timmar sov hon och sedan var det gråt. Så fick den lilla stackaren hålla på hela natten, vakna, smågrina och sedan somna igen. Varje gång så resonerade vi om att pappa inte kunde komma och hämta just nu, han låg ju också och sov, "men pappa kommer och hämtar dig i morgon".

Ändå är hon glad som en lärka när hon vaknar på morgonen. Vi fick främmande av tant Eva som passade på att lägga den nya, lite svåra pusslet och för övrigt har vi kört buss med nallen och dockan.

Men Livskamratens fingerled hade fastnat i fel läge. Jag drog, sonen drog, sonahustrun drog, men fingret det satt fast. "Det blir bättre med bammage och om man blåser", sa lilla L och vi försökte men icke. Denna gång var låsningen så besvärlig att Livskamraten ringde till sin kompis Läkaren, men det enda han kunde säga var "dra rakt ut och håll 10 sek". Lättare sagt än gjort skulle jag vilja säga.

Men när sonen med familj åkt så fick Livskamraten sitta med handen i ljummet vatten medan jag "bammagade" (masserade) och drog och se där, efter mycket jobb så lossnade låsningen. Om man inte har dragit någons led i rätt läge så har man missat en del otrevligheter i livet. Det är inte lätt att göra illa den man tycker om!

Nu när leden är loss så kanske vi kan ta en promenad och njuta av det fina vädret. Solen skiner! Ta vara på dagen!