Jag är i stort sett uppvuxen med hund. Jag minns den tiden när man bara släppte ut hunden och han fick springa fritt på samhället. Sedan kom beslutet att hundar måste hållas kopplade. Milde makter så besvärligt vi hade med Pricken…. Han var en blandning mellan lapphund och stövare, såg ut som en vacker stövare men med en Houdinis själ. Han var omöjlig att hålla inlåst. Vi fick hämta honom på polisstationen ett par gånger och även hos andra vänliga människor som kände igen honom och låste in honom i tvättstugan eller boden.

Nu kommer vi inte att skaffa någon mer hund, vi har helt enkelt blivit för bekväma. Men jag tittar gärna på TV-program där kloka människor tränar hundar och jag har nu lärt mig att man inte behöver tillåta hunden att kissa överallt. En viktig lärdom, även om den kom för sent för att vi ska ha nytta av den.

När man haft hund så är man också ganska tolerant mot djurs beteenden, men denna vinter känner jag hur toleransen blivit mindre. Vår infart är fullkomligt "igenpinkad", inte bara ut mot trottoaren utan ända in på själva infarten. Är man ute och skottar den vita fina snön så kan man ge sig den på att man kommer ner till den ena gula fläcken efter den andra.

Detta att kisset finns nästan ända in vid dörren gör att jag får en känsla av att någon släpper ut hunden sent på kvällen, alternativt tidigt på morgonen, och låter den springa iväg och kissa fritt. Detta gillas inte! Jag kanske ska tillverka en skylt med en kissande, överkorsad, hund på. Det gäller att symboliken är tydlig så att hunden förstår.