Etikett: gosedjur

Ninen och Matteus

Av , , Bli först att kommentera 4

Vilken tur att Ninen återfanns och kunde lämnas tillbaka till Matteus! En sådan artikel i VK skänker glädje åt oss alla tror jag. Vi äldre som haft barn minns vilken vånda det var om gosedjuret försvann! Ni som är yngre kan säkert dra er till minnes känslan av att kura ihop sig med "vad-det-nu-var", härligt!

Men vilka konstiga idéer barn kan ha. En mig mycket närstående (dottern) hade alltid två nappar. Den ena skulle vara i munnen och den andra skulle hållas mot näsan. Inget märkligt med det kan tyckas, men den som skulle vara mot näsan var gammal, "utsugen", lös i gummit och SMUTSIG. Jag minns vid ett tillfälle när jag kände att jag som god mor var tvungen att hålla efter hygienen och alltså gjorde ren napppen. När jag lämnade den över till dottern så tultade hon direkt iväg till vardagsrummet, drog nappen ett antal gången runt, runt i linneryan och sedan var den lurvig och go´ tydligen.

En mig annan mycket närstående (sonen) hade en filt från min farmor, ljusblå med vita prickar, mjuk och fin. Den kallades för "mullen" av någon anledning och den kunde han linda in sig i, lägga över huvudet och på alla tänkbara sätt gosa med. Det var väldigt känsligt när man skulle ta hand om den och tvätta upp den, ett svårt trauma för lillpojken. Tänk då när den två år äldre storasystern kom med det kreativa förslaget att om man klipper "mullen" i små bitar så får man ju fler "mullar".

Toppen, tänkte antagligen lillebror och lämnade med glädje ifrån sig "mullen". Jag glömmer aldrig hans gråt när han fick tillbaka småbitarna och insåg att dem kunde han inte linda in sig i, använda som litet tält……… Vilken sorg!

Så jag hoppas att Ninen håller fast sig ordentligt i Matteus när de är ute nästa gång.
Kram!