Ibland känns det som att män har mycket lättare att kommunicera med varandra. Jag menar då på ett lättsamt ytligt sätt. Man pratar om bästa sättet att förankra en flytbrygga, man lånar verktyg, man ställer upp med både traktorer och lastbilar när saker behöver hämtas och fraktas. Man ber om hjälp med praktiska saker.

Vi kvinnor då? Ja, vi måste hitta en gemensam plattform för att kunna bygga upp någon slags gemenskap. Men det är inte lika lätt. Vi frågar inte varandra direkt; scrappar du, fotograferar du, hur många barnbarn har du då? Vi måste liksom söka av varandra. Ett gemensamt intresse som det är lätt att bygga en gemenskap på är trädgård, växter. Men om den andra kvinnan inte verkar se ens planteringar och krukor, ja då faller det ämnet också.

Ack, om man vore karl ändå, då skulle jag också beundra grannens traktor!