Helgen går mot sitt slut. I morgon bär det av till arbetet, ett arbete där det verkar bli strejk kl 18.00. Konstigt känns det…..

Vädret har varit fint i helgen, men faktum är att jag har inte hunnit vara ute och njuta av solen. Hade tänkt hinna åka och handla lite vårkläder, men av det blev inget av heller. Ibland är det så att man känner sig som en "mellangeneration", man ska räcka till för alla generationer samtidigt. Samtidigt som jag haft besök av 3 barnbarn, med åtföljande 2 marsvin 🙂 så har jag städat och rensat ut en äldre släktings lägenhet både lördag och söndag. Just nu känns det som att jag borde ta betalt. Många timmar har gått åt, inte bara under helgen under även tidigare. Vilken timpenning ska man ta? För städningen åtminstone? Men det är väl bara som det känns just nu.

Jag har lärt mig en del om marsvin i helgen. Det är märkligt att alla djur blir gulliga när man får ha dem hos sig. Är det så för alla tro? Livskamraten har fixat kutterspån, jag har handlat sallad, broccoli (måste se till att de får i sig ordentligt med C-vitamin) och gurka, L1 fick en klätterställning och säng åt de små lurviga sakerna som försenad födelsedagspresent och vi gullar och piper alldeles otroligt här hemma just nu. Jag tror att de enda djur jag drar ett enda rakt, tjockt streck över att ta emot hemma är ormar.  Jag kan nästan inte ens skriva ordet, snudd på fobi har jag. Det har blivit bättre nu, men efter min hjärnblödning så såg jag dessa slingrande varelser lite överallt, kunde inte ens ligga och sola på altanen för tänk om någon hade släppt lös sin stora kramande otäcking och den skulle dyka upp hos mig. Fy sjutton! Jag ryser!

Kul är det när man får ha alla barnbarn hos sig som vid middagen idag. Alla dessa vackra, underbara barn finns i min familj – tacksam är jag! Nu behövs bara en avslappnande dusch, lite väldoft och en bok så blir jag snart pigg igen. Sedan är det väl bara att förbereda sig för morgondagen vad den nu kan innebära!