Klockan är nu 19.10. För fem minuter sedan lade jag ner lille J i resesängen tillsammans med hans två nallar, satte på musiken och stängde dörren till rummet. Inte ett pip, inte ett knyst hörs från rummet. Precis som hans storasyster L. Jag trodde att hon var ett alldeles speciellt barn som var så lätt att lägga, men tydligen inte. Föräldrarna har lyckats få båda barnen att bara slappna av och sova när det är dags.

Är det musiken som gör det? Jag har undrat det förr och jag undrar det återigen. Är det den konsekventa hanteringen, samma rutin, ibland i resesäng hos mormor/morfar eller hos farmor/farfar eller borta på annan ort, men ändå; rutinen är densamma. Musiken är densamma.

Så var det inte med mina egna två barn. Båda två fick man ligga inne hos till dess att de somnat. Mången god kväll har man sovit bort på det sättet. När de blev större så fick vi gå och titta till dottern var 5:e minut. Dröjde vi för länge så kom hon strosande och tittade anklagande på oss.

Jag har rekommenderat dottern att också använda denna sövande musik, men jag tror inte att hon anammat idén. Hoppas nu bara att lille J tar lite sovmorgon i morgon bitti. Om han är uppe tidigt, så hoppas jag att han får sällskap av farfadern som också brukar vara vaken tidigt.