Igår var det tisdag och jag upptäcker att jag börjar redan bli lite dagvill. Jag  hade onsdag hela dagen så det kändes bra att "vinna" en extra dag när jag insåg mitt misstag.

Det kändes att det var semester igår;  jag har redan skrivit om att jag är väldigt väderberoende men jag tror inte längre att det bara är jag som är det. Igår fick vi ju ett kort besök redan vid 10-tiden på morgonen där vi satt ute och morgonfikade i solen. Tre timmar senare satt vi åter ute i solen, då under parasollet; 8 personer varav den yngsta var 1 och den äldsta fyller 90 i oktober. Då mådde den lilla rosa Barbamamman i mig jättegott. Att få sitta ute med sina närmaste nära och kära och äta Nisses underbara marsipantåra – kan något vara bättre?

När de försvunnit hem till sitt och jag kom åter efter en snabbtur till Konsum så fick jag beskedet att en "gammal" väninna ringt och skulle komma och äta middag med oss. Jättekul!, när  hon flyttade ner till Stockholm -72? -73? så bodde hon en tid som inneboende hos oss i Vårby Gård. Jag flyttade tillbaka norrut, men hon stannade kvar. Gissa om det var trevligt att avsluta dagen och kvällen med henne!

Så ska det vara på semestern; släkt, vänner, go’ fika, grillat, lite kylt vitt vin – då mår jag gott. Men allt får väl inte vara helt i rosenrött så därför avslutade jag kvällen med att ligga på spikmattan (ja, jag tillhör dem som gått på reklamen kring denna matta). 10 minuters späkning på mattan med en god bok "Med döden som granne", Colin Dexter (Morse) och sedan sover man gott!
Kram!