Har sett ett par inlägg om kampanjen Pink stinks i VK-bloggarna. Den kampanjen känns inte helt adekvat sett med våra svenska ögon, det är sant, men det viktiga är att vi arbetar med genus-frågan.

Är det någon som tror att vi har full jämlikhet mellan könen här hos oss? Tillåt mig skratta! Hur många gånger har man inte suttit tillsammans med ett sällskap människor, blandat med kvinnor och män, och där samtalet rör sig helt inom den "manliga" sfären? Det förutsätts på något sätt som att alla alltid är intresserade av älgjakten, hockeyn, friidrotten m.m, det är allmängiltiga samtalsämnen där alla förväntas delta. Och det gör vi oftast också, vi kvinnor. Vi håller oss uppdaterade om Björklövens bravader (oavsett eget intresse eller ej), i andra fall ler vi vänligt, lyssnar och nickar för att visa ett aktivt engagemang.

Hur många gånger ser man i grupper att en kvinna börjar prata varpå en man helt enkelt bara drar igång en egen monolog och vad händer då? Kvinnan tystnar oftast eller riktar sig till någon som sitter närmast, medan mannen pratar för hela gruppen.

Herreminje, var kom detta från? Det var inte alls vad jag hade tänkt skriva om. Istället tänkte jag skriva lite om alla dessa vackra "vita" inredningar, men det tar jag en annan gång.