Simmade över till grannfrun igår och småpratade en stund. Ja, så varmt har vi haft det nu ett par dagar att badandet är ett absolut måste. Man måste kyla ned sig för att inte däcka helt.Tidigare dagar har vi haft behaglig blåst, men idag var det helt vindstilla så värmen var tryckande.

Så vi båda medelålders damer hoppade i vattnet från varsin flotte, jag simmade över till henne och sedan stod vi där och trampade vatten och småpratade. Helt underbart. Dessa dagar glömmer jag aldrig.

Livskamraten har snickrat en jättefin landgång till flotten så nu kan vi gå ut på den utan att vingla till och kliva ned i vattnet. Ja, egentligen är det bara jag som vinglar, förstår inte vad som hänt med den tidigare graciösa människa som var jag.

Mina pelargoner blommar som jag vet inte vad liksom min clematis. En av grannherrarna (säger man så om en manlig granne?) var över häromdagen och kommenterade uteplatsen med att han fick "gåshud" av hur fint det var med alla blommor och de, nu vitmålade väggarna. -Man kan inte tro att man är i Sverige, sade han och visade sina knottriga armar. Det var väl en härlig komplimang till vår SpanskaVilla!