Hur mycket kan man prata om sådant som man helst ägnar sig åt i all ensamhet instängd i ett fräscht badrum? Man pratar inte alls, har alltid varit min paroll men sedan vi köpte SpanskaVillan så är detta inte sant. Vi har studerat, diskuterat, frågat andra hur de har det på den fronten och resultatet blev alltså den komposterings-toalett som nu är installerad.

Maskarna som kom i veckan engagerar oss en hel del. De är lite kräsna så här i början och behöver lite fukt så vi har bevakning på tanken och Livskamraten fyller på med vatten varje dag. Vi har ju en fläkt som säkert torkar ut innehållet i tanken en del del.

Som säkert de flesta av oss gör på morgonen så gick också jag till toaletten i morse. Vad som skilde detta toalettbesök från andra var att jag reagerade på ljudet. Det lät som vatten på torr, hård mark, alltså hällde jag två muggar vatten i toaletten för säkerhets skull.

Nu säger Livskamraten att det var säkert maskarna som spänt upp sina paraplyer i väntan på mitt besök och att det var därför det smattrade. Jag kan inte få den bilden ur mitt huvud nu. Ett antal små maskar, jag föreställer mig dem som väldigt blekrosa med små paraplyer uppspända i väntan på "morgonkissen". Hur får man bort en sådan bild ur huvudet?