Ibland hinner man inte skriva i bloggen. Det kanske är ett bra tecken; man har fullt upp omkring och hinner inte med datorn. Kanske positivt… Men lite abstinens får man så nu är det dags.

Vi har haft glädjen att få ha sonen med barn och blomma på besök. "Barn och blomma" är ett uttryck som jag minns från min barndom, har aldrig använt det förr men nu kändes det rätt.

Så fort man glömmer allt stök som följer med när spädbarn kommer in i bilden, alla flaskor, alla blöjor, alla droppar, alla…….. mycket packning blir det, speciellt när det är två stycken under 3 år. Lilla L var lika underbar som alltid, pratar oavbrutet och är alltid aktiv, hon är det mest lättsamma barn jag träffat. Ändå var hon lite förkyld nu. Hennes lillebror, lille J, verkar också vara lättsam, men han tar ändå mycket av föräldrarnas tid. Tur de har fantastiska föräldrar de små!

I helgen hade jag turen att få träffa en kvinna som kände stugbyggaren Knutte. Hon kunde intyga att han var en mycket speciell människa – "gammeldags rar och artig" var uttrycket hon använde. Hon berättade att när hon var barn så brukade hon simma längs stranden och då brukade Knut med hustru Birgit sitta och dricka kaffe och vinka åt henne.

Jag fick också höra varför stugan är byggd i spansk stil. Knutte hade köpt ett hus i Spanien där han och hustrun skulle tillbringa vinterhalvåret. Men frun blev blind så de sålde huset i Spanien och byggde upp det utanför Sundsvall istället. Så tråkigt att de inte kunde förverkliga sin dröm… men så fint att de ändå förverkligade den på ett annat sätt.

Vi vet redan att hustrun tydligen blev ordentligt sjuk, så sjuk att hon inte kunde ta sig uppför trappan till sovrummet. Knutte tänkte då bygga en hiss, men hon blev väl för sjuk för att vara hemma. Vi har hittat materialet som han samlat ihop för att bygga hissen av. Tänk vad människor kan göra för varandra. Det är det som känns när vi är i stugan – grunden är lagd med kärlek. Det är nog därför jag mår så bra där!