Det är kul att få ha tonåringar, 12 och 13 år, hos sig ett par veckor. Vad som är helt tydligt är att de gillar modet med tights och tajta "tunikor". Tunika är mitt ord, det använder inte de. Jag tycker också om det modet, det är skönt och bekvämt.

En viss skillnad föreligger dock mellan min modell av modet och deras. Mina tunikor är köpta på sportavdelningen, modell tvåmanstält, och fladdrar vilt i nordanvinden (om jag nu skulle gå ut i kylan). Deras tunikor ser ut att vara köpta på strumpavdelningen på samma varuhus, en kroppsnära strumpa per person. Hur den vinden skulle se ut som skulle kunna nästla sig in mellan kropp och tunika, den finns inte. Inte ens en lillfingernagel skulle rymmas där.

Det finns många sätt att göra bort sig på. Ett är t ex att säga: -men tjejer, nu får ni väl klä på er, halva dagen har ju gått. Den blick man då får….-men mormor, vi HAR klätt på oss.

För att inte tala om när de ska ge sig ut, -16C och med vinden yrande kring det mösslösa huvudet. Som mormor står man där och håller fram täckbyxorna och de varma stövlarna, medan barnbarnet tar på sig dubbla tights, sveper palestinasjalen kring halsen och trippar iväg med "finstövlarna" på. En mardröm för vilken hederlig mormor som helst!!!

Men efter att ha varit ute på mellandagsrean och sett alla dessa unga tjejer "alldeles för lite klädd" så inser jag att detta är det klädmode som gäller. Så efter att ha varit ute med hunden på morgonen så tog jag fram mitt album från 1968. Jag var 15 år och åkte på min första utlandsresa tillsammans med en kamrat och hennes familj. Jag ville se hur jag klädde mig då.

Vad hade jag på mig? Batikfärgade T-shirts som inte var särskilt långa. Om de var FÖR långa så kunde man alltid korta av dem genom att sätta ett brett bälte i midjan (och då fanns det midja). Hade man långbyxor så satt de långt nere på höfterna, tajt var ordet, medan det svallade hur mycket tyg som helst nedanför knät. Ibland var det nästan svårt att gå för tyget i byxbenen trasslade ihop sig i varandra. Denna kreation toppade jag då med en kort tröja som tydligt visade den mage som inte fanns.

Efter att ha sett bilderna så kan jag bara konstatera att var sak har sin tid. Tonåringar har, och har alltid haft, egna regler för vad som gäller. Tänk bara på swingpjattarna, modsen, punkarna…. Så här såg jag ut avresedagen från Marbella augusti 1968.

Min kompis Ann-Sofie är bortretuscherad från bilden. Vi har tyvärr tappat kontakt med varandra och jag vill inte lägga ut en bild på någon som inte godkänt detta.

Mamma sydde alla mina tuffa kläder inför den resan, utom T-shirtarna då. Denna kreation var i modell "lekoverall med korta ben". En mycket populär modell hos mig tydligen för jag hade en knallgul också, med knappar längs hela framsidan! Tänk vad mamma kunde! Hur många tonåringar låter sin mamma sy sina kläder idag?