Etikett: tonåringar

Skönt med en ledig dag

Av , , Bli först att kommentera 7

Så skönt det har varit med en ledig dag. Sådant perfekt väder det har varit dessutom, perfekt när man bara behöver vara inne och stöka. Jag har faktiskt hunnit jättemycket, tagit fram adventstakarna och bytt gardiner. Helt plötsligt när jag tände adventstakarna i eftermiddags och snön virvlar runt utanför fönstret så kom julkänslan över mig.

Nu börjar det snart bli dags att plocka fram mina älskade tomtar. Denna jul har vi ju två stycken småttingar så nu är det extra roligt att få pynta. Tänk, om allt går väl, så kommer vi att ha tre småttingar nästa jul, vem kunde ha trott det!? Tre småttingar och tre tonåringar, milda makter, jag känner mig som min egen mamma…

Kvällsfriden sänker sig, middagen är avklarad, bastun på påslagen, kan livet bli bättre en fredagkväll?

Önskar er alla en skön helg!

Har jag rätt att skriva en blogg överhuvudtaget?

Av , , 6 kommentarer 7

I morse blev jag väckt en hel timme för tidigt. Livskamraten hade tittat fel på klockan och naturligtvis måste han väcka mig. Men man måste förlåta honom, först rusade han upp och fixade fika och gjorde upp eld och först därefter, väckte han mig. Den extra tiden använde jag inte till något nyttigt och värdefullt, nej minsann. Jag satte mig och läste lite slött bland alla bloggar som finns här på VK.

Av en ren slump så hamnade jag på bloggar skrivna av ledsna tonåringar. Tonåringar som delar med sig av sina känslor, sina innersta värdefulla tankar, sina egna ledsna jag.

Så banalt mitt eget skrivande kändes helt plötsligt. Är detta verkligen något  jag ska göra? Jag skriver ju inte om verkligt viktiga, tankeväckande frågor och känslor, utan jag skriver ju bara för mitt eget nöjes skull. Men sedan tänkte jag som så att en del läser ju ändå det jag skriver, då kan det väl inte vara helt fel.

Jag hoppas av hela mitt hjärta att de ledsna tonåringarna får stöd så att de orkar vidare, att de hittar sina egna smultronställen i livet. Hur vanligt är det inte att vi äldre talar om den "lyckliga" ungdomstiden, men så lycklig var den nog inte alltid. Framför allt så var alla inte lika lyckliga och det ska vi nog komma ihåg. 

Idag har jag grävt upp en ny stickling av min älskade ros Terese Bugnét, denna underbara kanadensiska ros. Sticklingen står nu i en vattenhink över natten och i morgon ska den planteras i en stor kruka, tillsammans med en clematis, för vidare frakt till SpanskaVillan. Där ska den pryda gavelväggen är min tanke. I går kom jag också på idén att lägga runda stenar längs hela gavelsidan. För att göra det lätt för mig tänker jag säga åt dem som tänker komma och hälsa på att "ta inte med någon blomma utan ta hellre ett par runda stenar" (finns att köpa säckvis också). Nu hoppas jag på vackert väder så man kan börja rensa lite ute på gården. Sol och värme, det är vad jag behöver! 

I eftermiddag var jag på demensutbildning. Att tappa sig själv genom demens är ett grymt öde som jag verkligen hoppas slippa. En av föreläsarna från Demensföreningen i Umeå berättade om svårigheterna med att få gehör från Kommun/Landsting när det gäller att utforma lokalerna på ett för dementa rätt sätt. Det kan jag bara beklaga. Vilka kan vara bättre på att komma med råd och tips än de som verkligen arbetar med de sjuka i vardagen? Själv har jag aldrig tänkt på att exempelvis lyfta fram ljusbrytare, eller toaletter för den delen, med hjälp av starka tydliga färger. Man lär så länge man lever!

6 kommentarer
Etiketter: , , , , ,

Tonåringar

Av , , 10 kommentarer 9

Det är kul att få ha tonåringar, 12 och 13 år, hos sig ett par veckor. Vad som är helt tydligt är att de gillar modet med tights och tajta "tunikor". Tunika är mitt ord, det använder inte de. Jag tycker också om det modet, det är skönt och bekvämt.

En viss skillnad föreligger dock mellan min modell av modet och deras. Mina tunikor är köpta på sportavdelningen, modell tvåmanstält, och fladdrar vilt i nordanvinden (om jag nu skulle gå ut i kylan). Deras tunikor ser ut att vara köpta på strumpavdelningen på samma varuhus, en kroppsnära strumpa per person. Hur den vinden skulle se ut som skulle kunna nästla sig in mellan kropp och tunika, den finns inte. Inte ens en lillfingernagel skulle rymmas där.

Det finns många sätt att göra bort sig på. Ett är t ex att säga: -men tjejer, nu får ni väl klä på er, halva dagen har ju gått. Den blick man då får….-men mormor, vi HAR klätt på oss.

För att inte tala om när de ska ge sig ut, -16C och med vinden yrande kring det mösslösa huvudet. Som mormor står man där och håller fram täckbyxorna och de varma stövlarna, medan barnbarnet tar på sig dubbla tights, sveper palestinasjalen kring halsen och trippar iväg med "finstövlarna" på. En mardröm för vilken hederlig mormor som helst!!!

Men efter att ha varit ute på mellandagsrean och sett alla dessa unga tjejer "alldeles för lite klädd" så inser jag att detta är det klädmode som gäller. Så efter att ha varit ute med hunden på morgonen så tog jag fram mitt album från 1968. Jag var 15 år och åkte på min första utlandsresa tillsammans med en kamrat och hennes familj. Jag ville se hur jag klädde mig då.

Vad hade jag på mig? Batikfärgade T-shirts som inte var särskilt långa. Om de var FÖR långa så kunde man alltid korta av dem genom att sätta ett brett bälte i midjan (och då fanns det midja). Hade man långbyxor så satt de långt nere på höfterna, tajt var ordet, medan det svallade hur mycket tyg som helst nedanför knät. Ibland var det nästan svårt att gå för tyget i byxbenen trasslade ihop sig i varandra. Denna kreation toppade jag då med en kort tröja som tydligt visade den mage som inte fanns.

Efter att ha sett bilderna så kan jag bara konstatera att var sak har sin tid. Tonåringar har, och har alltid haft, egna regler för vad som gäller. Tänk bara på swingpjattarna, modsen, punkarna…. Så här såg jag ut avresedagen från Marbella augusti 1968.

Min kompis Ann-Sofie är bortretuscherad från bilden. Vi har tyvärr tappat kontakt med varandra och jag vill inte lägga ut en bild på någon som inte godkänt detta.

Mamma sydde alla mina tuffa kläder inför den resan, utom T-shirtarna då. Denna kreation var i modell "lekoverall med korta ben". En mycket populär modell hos mig tydligen för jag hade en knallgul också, med knappar längs hela framsidan! Tänk vad mamma kunde! Hur många tonåringar låter sin mamma sy sina kläder idag?

 

 

10 kommentarer
Etiketter: , ,