Jag tillhör dem som inte har det bästa lokalsinnet. T o m i Umeå så måste jag ibland tänka efter; få se för att komma dit så måste jag köra dit och sedan dit. Vet inte varför det är så, men har vant mig vid detta.

Vid hjärnblödningen så fick jag en liten skada som ytterligare spädde på det, så jag brukar helt enkelt förlita mig på andra människor för att komma dit jag ska.

I Dubai finns några riktigt stora vägar som är uppkallade efter Sheik så eller så och dessa vägar är breda, fullkomligt raka och med mängder av nya fina bilar i en strid ström. Dessa stora vägar är i sin tur förbundna med några labyrintliknande mindre vägar som helt plötsligt slutar i ett parkeringshus. Jag kan tänka mig att de gjort så för att förhindra genomfartstrafik och det verkar vara ett effektivt sätt. Det var t o m svårt att promenera för helt plötsligt så tog vägen slut och man fick gå tillbaka för att ta sig därifrån. Dessutom var det där alla bilar skulle parkeras så det var inga roliga vägar att promenera på.

För att ytterligare försvåra så var dessa vägar numrerade och uppdelade i A och B, men helt utan logik. Jag läste faktiskt i en guidebok att det är svårt att hitta aktuella kartor över Dubai för vägnätet förändras så ofta. Vidare läste jag att man skulle inte tro att A1 och B1 var varandras motsvarigheter, utan rådet var: ta taxi.

Men gissa vad; jag hittade, jag visste hela tiden var vi var, åt vilket håll vi skulle gå och var vi kom från. Mycket märkligt! En enda gång fick Livskamraten bestämma åt vilket håll vi skulle och då kom vi helt fel. Jag fick ta över och guida oss tillbaka åt rätt håll.
Alltså, detta ologiska vägsystem passade mig helt perfekt, vad säger det om mig. Är jag helt ologisk?

I dag har jag varit på Rusta och köpt ett brickbord som kommer att passa utmärkt till uteplatsen på SpanskaVillan. Har också tagit fram två av de souvenirer jag köpt i Dubai och börjat fundera på var jag ska använda dem.

Liten charmig matta

Fint litet tyg

Mormorsrutorna blir fler och fler, men än saknas det många……..