Tjänsteresan blev så bra, så bra. Verkligt kreativa möten där "alla" fick möjligheter att komma till tals, alla synpunkter värderades och där beslut blev tagna. Som det ska vara, men inte alltid är. Jättenöjd är jag med utfallet av de två dagarna. Middagen på Don Quijote var superb, vinet var gott och sällskapet trevligt. Till min stora överraskning var jag inte enda kvinnan på mötet! Nej, det har skett en 100%-ig ökning, det ni! Vi var alltså två damer.

Det blev inte sämre av att det var en kollega till mig som jag inte träffat sedan jag fick hjärnblödningen 2004. Tidigare var vi medlemmar i två olika nätverk inom affärsgruppen så vi har träffats runtom i Europa under nästan 10 års tid. Vi har till och med tagit oss några lediga dagar tillsammans i Prag och Florence och bara haft trevligt. Det var jättekul att träffa henne igen och jag ser fram emot det fortsatta samarbetet. 

Inga väntetider på flyget blev det heller, snarare tvärtom. Vi fick springa till anslutande plan, både på ut- och hemresan, pga förseningar. Men hellre det än att sitta och uggla på flygplatsen.

Det är i alla fall skönt att vara hemma, jag skulle inte vilja ha ett arbete där jag ska flänga runt mellan olika länder och städer. Nej, hemma är bäst!