Tre år bodde jag i Indonesien och ett år var jag i fängelse! Del fem

Det fanns en strand bredvid vårat hotell. Dit kom många turister från olika länder. Vi kunde träffa dem och det var trevligt. UNCHR ansökte om mina dokument till Sverige. Det var 2008 och Sveriges immigrationsverk accepterade mig och mina kompisar i oktober 2008. Mina kompisar heter Kandee,Nanthu och Kumar och vi var jätte glada!!! Vi firade innan vi flög till Sverige. Vi lagade olika sorters mat och drack öl med våra kompisar. Vi längtade efter att få flyga till Sverige. IOM hjälpte oss med flygbiljetter och kläder.

Det var den 26 februari 2009,vi flög från till Mataram till Jakarta. Det tog en timme. Våra kompisar följde  oss  till Matarams flygplats. Vi var ledsna därför att vi visste att vi skulle sakna dem mycket. Vi hade bott tillsammans länge. Jag kommer aldrig att glömma dem. Vi hade väntat några timmer på Jakartas flygplats. Sveriges immigrationsverk hade redan gett våra pass och visum till UNCHR, så vi fick dem på flygplatsen. Där träffade vi två familjar som också var flyktingar. De kom från Somalia och Iran. Vi flög tillsammans från Jakarta till Thailand. Där fick vi vänta i 10 timmer påThailand flygplats. När vi var på Thailands flygplats ansvarade Thailands Unchr för oss. Efter det flög vi från Thailand till Sverige. Vi kom till Sverige den 27 februari 2009. Jag kom till Sorsele kommun medan två andra familjar kom till en annan kommun. Jag glömmer aldrig  livet i  Indonesien. Nu kontaktar jag mina kompisar genom telefon och facebook. 

Nu avslutar jag min historia från min resa från hemlandet Srilanka. Nu bor jag ju i Sorsele och kommer att berätta om livet här i mitt nya hemland Sverige.