I Lördags efter jobbet for vi för att hälsa på Cengiz, Gunilla och Thomas upp i Storholmen. Vi parkerade bilen och vadade över ån. Jag tyckte att det var jätteobehagligt men till slut kom vi över. Det är bara jag som har lite fobier för vatten, för det var egentligen inte djupt och hemvägen gick bättre.

Där uppe höll Thomas på att bygga en altan vid solväggen. Det blir jättebra.

Cengiz har huggit bort flera björkar och det blev också fint.

Storholmen är ett jättemysigt ställe!

Så här fint blev det där uppe.

I tisdags efter jobbet for jag och Gunilla upp till Aiternas. Det har ju varit kalasväder hela veckan!
På onsdag när vi satt ute och solade hörde vi traktorljud och förstod då att Johan Sjöström var på väg upp för att slå hö. När traktorn var uppe vid sommarlagårn brast jag i gråt!! Det var många känslor som kom. Jag minns dom somrar när vi hade gått upp med korna i förväg och pappa o mamma skulle komma med traktorlasset senare. Då Gunilla såg att jag grät började hon också så Johan möttes av två gråtande systrar! Han blev lite förskräckt men vi skyndade oss att tala om att vi hade blivit nostalgisk och att det bara var glädjetårar som kom.

Medans Johan arbetade så for jag o Gunilla och plocka hjortron. Sedan badade vi. Det var skönt i vattnet sedan jag, efter lååång tvekan, äntligen vågade doppa mej.

Det är nu evigheter sedan jag bloggat senast, ska nu försöka att uppdatera lite.
Våran minisemester upp till Aiternas var bra, härliga dagar, mycket sol och värme. Första dan gick vi upp till Eriks och därifrån ner till ån och gick upp efter den ganska långt. Vi fiskade förstås och fisk fanns men bara den mindre sorten nappade, så dom fick återvände till vattnet!
På vägen hem till stugan mötte vi Lennart Grundström, han var på väg till Vitnjuln.
Andra dan var vi också ute och fiskade men någon stor fisk fick vi inte.