Barn förr och nu

Kommer just in efter att ha varit ute med valpen som fått morgonpinka. Har varit uppe sedan halv sju, druckit morronskaffe och lyssnat på radio. Nu blir det mat för hundarna och sedan en promenad till innan jag går ner och jobbar. Det är skönt ute, -8 gr.

Den här helgen är jag åter igen ensam det har varit så i stort sett varannan helg under denna höst p g a älgjakt men nu börjar det väl närma sig slutet, hoppas jag.

Satt och såg TV igårkväll och slog över till någon kanal där dom pratade om barn och i vilket stressigt samhälle dom växer upp i. Förut hämtade man hem barnen från dagis och fritids och var tillsammans hemma, barnen lekte antingen ute eller inne medans föräldrarna lagade middag, nu ska barnen snabbt få sig något i munnen för att hinna fara på olika aktiviteter, skjutsa hit och dit, redan när barnen är i 6-årsåldern ska det bestämmas vilken aktivitet dom ska vara med i! Hinner egentligen barnen ha en barndom nu? Eller rycks dom med i vuxenvärlden direkt? Stress, stress, stress!
Sedan var det någon som tyckte att barnen nästan var blassé nu och det ’tack vare’ att vi vuxna hela tiden öser en massa grejer över dem, till slut har dom ju inget att längta efter eller att vara tacksam för!

Jag själv önskar att alla barn fick växa upp i ett lugnare tempo och vara barn länge!