Uppsagd=arbetslös

I måndags var det en glädjedag då Marcus, min yngste son, ringde och talade om att han klarat körkortet! Igår var det en sorgens dag då Niclas, min äldste son ringde och talade om att han blivit varslad på Volvo!
Vad ger man för tröst till en som haft fast anställning i flera år och helt plötsligt blir utan arbete??
Jag försöker ta fram min positiva sida och säga att jag kan förstå att det känns fruktansvärt att bli utan jobb men att allt kommer säkert att ordna sig….kanske inte under detta år och säkert inte i början av nästa heller men sedan tror jag att det kommer att vända! Och typ -’det finns inget dåligt som inte har något gott med sig…’!
Tur i oturen är ju att hans sambo har jobb och att dom har ett relativt billigt boende.

Jag tänker då på alla uppsagda (över 1000 pers på Volvo) som har nybyggda, dyra hus kanske t o m att båda har mist jobbet! Hur sjutton ska det bli för alla dom??? Vart är vi på väg?

Vi får bara hoppas att det vänder en vacker dag!