Bergsklättring

Idag har jag varit ute i oländig terräng! Började med att gå Tjulträskvägen upp till Maria och Niclas stuga för att se att allt var ok där. Sedan gick jag upp till "Lottas" för att gena där över till liften men då ville jag inte gå genom hästhagen med Nasto så jag gick utanför hästhagen och gud i himlen så lång den var innan den tog väg uppför. Vi gick genom stenskravel och snår och ikullfallna träd, till slut var vi uppe och jag tog för givet att vi var vid Fårkammarn och snart ute vid liften. Ack vad jag bedrog mig, efter att jag gått en bit efter nedanför klipporna så tittade jag ner(jättefin utsikt) och såg rakt ner mot Assar och Maja och det betydde ju att jag hade en bra bit kvar till skidbacken.

Där långt nere ligger Assar och Majas hus. Vi fortsatte i allafall att gå och Nasto funderade nog om jag var vid mina sinnes fulla bruk! Det var precis som han ville gå ner igen och inte fortsätta där jag gick. Till slut nådde vi "Fårkammarn" och DÅ visste jag att vi var väldigt nära skidbacken. Skönt! Gympadojer i denna terräng, som bestod av blöta stenar och mycket ris, var inte dom bästa skor att gå i, halkigt var det.

Här är en del av den långa klippväggen. Det är faktiskt väldigt fint där under men det är inte lätt att gå där!

Vi sneddade över slalombacken och gick genom skogen ut på Fällavägen, efter vägen dit så passerar man "Bergjäla" där Sjöströms familj har sitt potatisland, tycker att det är så fint där.

Stannade av hos Gunilla och Cengiz som höll på med veden men skulle just dricka kaffe så det passade mig utmärkt.

Ja, antingen är jag en riktig tjurskalle eller också är jag väldigt dum som ger mig ut på sådana här promenader! Men skönt är det efteråt.

 

En kommentar

  1. Gustav

    Dum är man aldrig men jag tror att alla människor besitter en ”vandringsgen” man kan aldrig ge upp efter halva vägen.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.