Förlorad skinka!

Julaftonsmorgonen började med att jag vaknade av ett himla liv här nere! Lennart skäller på Nasto och jag hör att det hela handlar om julskinka. Det visar sig  att Lennart hade tagit fram skinkan och skulle göra sig en god skinkmacka när han kom på att han skulle på toan. Detta besök tog bara någon minut och när han kommer in till köket så möter han Nasto med svansen mellan benen och julskinkan sönderäten på golvet…….Gissa om Lennart hördes?

12 kommentarer

  1. Sanna Berg

    Haha vi har haft samma problem fast med revbensspjällen… Marcus har fått införskaffa lite mer så julen är räddad 😉

  2. U.uffe.E

    Det är vid sådana tillfällen det finns fördelar med att bo i en egen villa på landet. För om det hade varit i en lägenhet i ett hyreshus hade förmodligen polisen kommit med anledning av ”lägenhetsbråk” med misstänkt ”mordhot” o.s.v. Jag hoppas att ni löste det med ny skinka på ”affärn”, även om jag också hoppas att ni sålt alla. God Jul önskar en fiskare som brukar handla i Ammarnäs ibland.

  3. mexan

    Hahaha! En sån välsignad Jul tänkte Nasto=) Jag kan höra Lennart gorma!

    Påminner om då en kompis tagit fram 6 ripor inför en middag med bjudna gäster och lagt dem på diskbänken att tina. Allihopen hamnade i deras två fågelhundars magar, det gick också fort!

    Tur husbonn var en lyckosam jägare så att fler ripor kunde hämtas ur frysen och läggas på ett säkrare ställe.

  4. Göran Jonzon

    Jag har ett litet elakt sätt att förebygga dessa problem.
    När valpen börjat visa tecken på att nosa vad som finns på bordet eller bänken, så brukar jag ta en musfälla av minsta storleken och gillra upp på soffbordet innan vi går till sängs.
    En liten korvbit på gillerkläppen och sedan kan ni nog föreställa er vad som brukar hända.
    Det brukar räcka med en enda gång och sedan är jag kvitt problemet med att det försvinner saker från bordet eller diskbänken.
    Det kan även bidra att jag aldrig serverar mat utan att avkräva motprestation i form av att hunden ska sitta fint och invänta att jag säger det förslösande ordet ”Varsågod”.
    Uppmärksamheten på just det nyckelordet tränar jag upp genom förvillande lika ord som ”Varskadugå”, ”Vänersborg”, ”Voltmätaren”, ”Vindelälven” osv.
    Som bonus får jag en hundkamrat med väl inarbetad respekt för den som serverar maten.
    Det betalar sig även i övrig träning genom ökad lyhördhet på husses olika lämpor.

    • Kinna

      Jag måste skratta för jag kom ihåg att vi gjorde samma sak då Nasto var valp vilket gjorde att en av mina systrar slutade prata med oss och var jättesur för hon är väldigt, väldigt djurvän och tyckte att detta var förfärligt 🙂

Lämna ett svar till mexan Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.