Den Sista Pannkakan
Tänk er ett middagsbord med sugna barn och bara en pannkaka kvar på uppläggningsfatet. I denna situation förväntar jag mig av mina barn ett samråd om hur de ska göra med den sista pannkakan. För 3-4-åringen kan det vara svårt stoppa impulsen att ta åt sig den sista då chansen finns, men en del av att bli äldre är att förstå att det finns andra som påverkas av det jag gör. Är alla någorlunda mätta? Ska den delas eller är det nån som fick den sista förra gången? Denna reflektion är ett sätt att visa hänsyn och ansvar, att utveckla sin empati och sitt sunda förnuft i samspel med andra. Det är inte en inskränkning av barnens frihet.
Köttskatt kan vara ett sätt att minska vår ohållbara konsumtion av kött. En konsumtion som har mycket stor påverkan på vår planet och därmed även på andra människor och djur. Jag tror själv att det finns bättre åtgärder för att nå en önskad minskning, men det är självklart en möjlig åtgärd som är värd att diskutera. Med orden ”- Jag tycker att du och jag själva ska få bestämma vad vi har på våra tallrikar.” avfärdar jordbruksminister Erlandssons förslaget. Att en regeringsföreträdare inte problematiserar mer än så är allvarligt. Och vad tycker miljöministern om detta?
I en värld med begränsade resurser så måste var och ens frihet relateras till andra människors. Då duger det inte för Sverige att som en bufflig storebror sno åt sig den sista pannkakan och med ett snett leende utbrista: ”Jag bestämmer själv vad jag har på tallriken!”
Senaste kommentarerna