god fortsättning….

…. på vad? Ett av de värsta åren i mitt liv?!

En sak har jag dock lärt mig under året, det är vilka som är mina vänner. Många har dom varit som "svalt elefanter" som en vän sa till mig, dessto färre är dom som har tagit reda på sanningen eller åtminstonde försökt att lyssna på mig och min version.

Under året har jag också haft vänner som har mått dåligt av olika anledningar, både psykiskt och fysiskt dåligt på olika sätt och jag har märkt hur olika men ändå lika som vi har hanterat vad som hänt oss.

Det är lätt att ge tips och kloka råd, men så mycket svårare att bara lyssna och det är ju det vi behöver – någon som lyssnar…. själv känner jag mig mest i vägen när jag ber någon lyssna och det kan ge mig en känsla av ånger att jag drog in personen i mitt problem, samtidigt som jag själv uppskattar när någon anförtror sig åt mig.

Jag hade en 10årig elev en gång som ställde sig framför mig och sa:  -Ser du mig? Jag svarade stressat:  -Ja! Hon tittade på mig igen och sa (denna gången tydligare) – Ser du mig? Jag funderade knappt på mitt svar utan svarade – Javisst! Denna gången tog hon mig på armen och sa långsamt: – Ser du Mig? Jag stannade upp, landade i stressen och sa: – Ja, nu gör jag det!  

Hon fick mig att förstå skillnaden på att se och att verkligen se den jag pratar med!

Vad har jag då för förhoppningar på 2012?

• Jo, att någonting ska bli bättre, jag hoppas inte på allt, men någonting kanske kan få gå min väg nästa år.
• Jag hoppas att mina vänner som mår dåligt ska få börja må bättre och finna ett inre lugn!
• Jag hoppas att mina barns mål för året ska uppfyllas och att människor i deras omgivning ska se dom och älska dom för det dom är!
• Jag hoppas att familjerna i Norge, som har förlorat sina barn på Utöya ska hitta ett hopp och en mening med livet igen!

Se varandra! Ta hand om varandra! och Lyssna!

så ligger vägen för ett bättre 2012 framför oss!