Är man ond om man ogillar barn?

Nu ska jag erkänna något som räknas som tabu i folkhemmen : jag gillar inte småbarn. Gör det mig till en hemsk människa? Eller säger jag högt det så många andra tycker? Jag kanske inte är den enda som inte fattar grejen med att låta rösten gå upp i falsett och utbrista "men oj vilken duttifnutti bäbis!" Och sen jollra åt det fula stycket. Inte heller orkar jag kläcka ur mig den obligatoriska litanian "nejmenoj vad söt hon/han/det är när den blåser bubblor med sitt snor". Eller låtsas vara intresserad utav att veta hur mycket den bajsat i blöjan eller hur duktig just Liam/Agnes/Fillipa är i jämförelse med sina jämnåriga. "Gillar du inte barn!?" Utbrister folk. Nej. Gillar DU alla människor? Knappast. Sen bara för att den där människan har pyttismå fötter och gråter vartannat gör den inte per automatik söt.

 
Och så en annan sak, genom något kusligt sätt dras ungar till mig. Det är som om dom känner på sig att jag är totalt ointresserad av deras fula teckningar och deras "varför det då?" frågor. Min modersinstinkt eller min "klocka" är inte alls igång just nu. Får väl se om jag någonsin vill skaffa barn. Först kanske man ska bota sin skräck för att föda ut bowlingklotet genom vaginan. Iallafall. Många föräldrar blir förvånade eftersom deras lilla Liam/Agnes/Fillipa inte alls i vanliga fall vill bi buren av främlingar, men alltid vill att jag ska hissa dom upp och ner. Vilket jag gör, en aning oentusiatiskt. Heh. Samma teori verkar gälla när det kommer till allergiker och katter. Katterna känner på sig att nu jävlar är den där personen döds-allergisk så då anfaller jäklarna den stackaren. Suck. Nåja, kommer kanske bli supermorsan som bakar bullar och lär mina döttrar att slå riktiga slag med baseballträet, eller så blir jag morsan som hamnar i tv-programmet "Supernanny" för mina ungar kallar mig för kärring och slåss och vägrar gå isäng.

Iallafall, är jag den enda som inte har den där "åh vad barn är söta!"-inställningen?
Går jag med en vännina på stan kan hon utbrista helt salig : "Såg du?"
Och jag : "Vaddå, killen med den fasta stjärten?" men då menade hon såklart nån tultig småtjock unge i Hello Kitty byxdress…