[Detta inlägg har förbestämd publiceringstid så bloggens skribent kan supa och slåss på Åselemarknaden utan att bekymra sig om sina läsare]
Här har ni två roliga historier ni kan hålla er på gott humör med. Själv super jag och slåss på åselemarknaden de nämsta dagarna, adjö!
1. Vad kör finnar med för förspel?
Karln säger till kärringen : "Pilla dig blöt medans jag går och skiter!"
2. Hört efter maten:
"Åh nu är jag mätt!"
"Jaha, hur lång var du då?"
Nu ska jag erkänna något som räknas som tabu i folkhemmen : jag gillar inte småbarn. Gör det mig till en hemsk människa? Eller säger jag högt det så många andra tycker? Jag kanske inte är den enda som inte fattar grejen med att låta rösten gå upp i falsett och utbrista "men oj vilken duttifnutti bäbis!" Och sen jollra åt det fula stycket. Inte heller orkar jag kläcka ur mig den obligatoriska litanian "nejmenoj vad söt hon/han/det är när den blåser bubblor med sitt snor". Eller låtsas vara intresserad utav att veta hur mycket den bajsat i blöjan eller hur duktig just Liam/Agnes/Fillipa är i jämförelse med sina jämnåriga. "Gillar du inte barn!?" Utbrister folk. Nej. Gillar DU alla människor? Knappast. Sen bara för att den där människan har pyttismå fötter och gråter vartannat gör den inte per automatik söt.
Och så en annan sak, genom något kusligt sätt dras ungar till mig. Det är som om dom känner på sig att jag är totalt ointresserad av deras fula teckningar och deras "varför det då?" frågor. Min modersinstinkt eller min "klocka" är inte alls igång just nu. Får väl se om jag någonsin vill skaffa barn. Först kanske man ska bota sin skräck för att föda ut bowlingklotet genom vaginan. Iallafall. Många föräldrar blir förvånade eftersom deras lilla Liam/Agnes/Fillipa inte alls i vanliga fall vill bi buren av främlingar, men alltid vill att jag ska hissa dom upp och ner. Vilket jag gör, en aning oentusiatiskt. Heh. Samma teori verkar gälla när det kommer till allergiker och katter. Katterna känner på sig att nu jävlar är den där personen döds-allergisk så då anfaller jäklarna den stackaren. Suck. Nåja, kommer kanske bli supermorsan som bakar bullar och lär mina döttrar att slå riktiga slag med baseballträet, eller så blir jag morsan som hamnar i tv-programmet "Supernanny" för mina ungar kallar mig för kärring och slåss och vägrar gå isäng.
Iallafall, är jag den enda som inte har den där "åh vad barn är söta!"-inställningen?
Går jag med en vännina på stan kan hon utbrista helt salig : "Såg du?"
Och jag : "Vaddå, killen med den fasta stjärten?" men då menade hon såklart nån tultig småtjock unge i Hello Kitty byxdress…
Jag tillhör den sortens människa som alltid vill lyssna på musik när jag är ensam. När jag duschar, äter, diskar, läser och cyklar. Så givetvist lyssnar jag på mp3 medans jag tar mig till jobbet och har märkt att sista låten man lyssnar på har betydelse för hur dagens humör kommer att bli. För man har sista låten på hjärnan och går och nynnar på den tyst för sig själv. Dagens sista låt var Avantasia’s cover på "Dancing with tears in my eyes". Tobias Sammet’s röst förevigar verkligen den där gamla 80-tals dängaren. Mitt humör när jag lyssnar på den blir automatiskt att jag vill fista min knytnäve i skyn och sjunga med högt. Men kommer fort till mina sinnes fulla bruk, det är inte för inte som jag utrymmer lokaler när jag sjunger karaoke…
Har ni inte hört Avantasia’s version på låten så uppmanar jag er att uppsöka den illa kvickt på spotify.
Hört under inledningen av Allsång på skansen hemma hos Toivanen:
Jag : "usch, skulle inte ens sitta där om jag så fick betalt för det."
Storebror : "men du tittar på det nu?"
Jag : "nej, jag gör knipövningar, skillnad!"
(Såg att det var getter med i programmet, är det s.k. bra tv-underhållning? Är det vad man får om man betalar tv-licensen? Hm. tror jag skjuter upp att skaffa en tv på obestämd tid).
Snacka om att dagen varit i limbo! Bra start, hade sovit relativt bra bortsett från zeppelinar-alstrande-minigris. På jobbet hade vi "extrabemanning" så vi fick vara tre stycken på avdelningen som gjorde att vi hann med allt morgonarbete plus mer därtill. Dagen hade lagomt med jobb och det var lagomt stressig. Arbetsdagen slut, det var strålande väder, paket från Jotex hade kommit och jag hade turen att jag träffade mammas sambo så han kunde köra hem kabraket utan att jag skulle haverera ryggen. Köpte två smirnoff ice som jag tänkt avnjuta under kvällen medans jag färgade håret och packade resväskan inför "mini-semestern". samt fira det glada faktum att chefen erbjudit mig en vecka extra jobb efter mitt vikariat. Allt såg ut att vara helt perfekt och livet kändes som om jag inte alls ville hänga mig (vilket jag känner mycket ofta). Iallafall fick jag den briljanta idén att ringa till telefonbanken för att höra hur stort "belopp på väg till konto" var, dvs min lön som kommer på torsdag. DOMEDAG! Belopp på väg till konto tok för lite än vad jag planerat. Tryckte 16# för att höra beloppet en gång till, för att vara riktigt säker på att det inte var någon vaxpropp som gjorde att jag hörselhallucinerade. YYL! Hade inte alls någon vaxpropp utan hade hört helt korrekt. Kändes som om jag ramlade ner för ett svart hål, likt det i introt till Arkiv X när han faller handlöst. Började räkna ut i huvudet hur mycket jag arbetat, hur mycket midsommar-ob skulle ge et cetera. Vart förtvivlad, om lönen stämde innebär det att efter att jag har betalat hyran och räkningar kommer jag vara nästan utblottad. Helt plötsligt känns inte den förväntansfulla "mini-semestern" lika rolig. Hade planerat att unna mig en kväll "ute" (läs : öltältet i Åsele) och handla något på marknaden.
Tvi tvi tvi. Kommer bli tvungen att handla billig svag svensk vodka och får begränsa antal köp "ute" till typ en cider som jag blir tvungen att suga på en hel kväll. Tvi tvi tvi för svensk svag vodka! Vill ha god stark rysk vodka! Enda jag kommer att ha råd med på marknaden är en munk och en karusellåktur…
Nu ska jag packa resväskan, blir att ta enbart med urringade vamp-kläder, kanske kan jag få nån överförfriskad-överviktig-nyligen-separerad herre i medelåldern att bjuda mig på en cider.
Dagens låt: Kamelot – Abandoned (vacker, episk, skänker en viss tröst konstigt nog. Även om texten inte passar in i min situation)
Hej, Minna heter jag. Jag är den enda flickan i min familj, jag har fyra storebröder och jag är yngst. Mina föräldrar "försökte länge" innan dom fick en flicka och det är då jag. Min mamma hade en massa bråkiga killar så när hon fick mig gick hon i taket i förtjusning och köpte en massa flicksaker. Sänghimmel, rosa bokhyllor, porslinsdockor, en jävla massa barbies och allt var rosa rosa rosa.
Detta var något jag avskydde så när jag kom upp i tonåren och lärde mig att göra uppror gjorde jag det med måtta. Mitt långa "rapunzel" hår snaggade jag av och klädde mig enbart i svart, svart, svart. Jag ville markera att jag inte längre tänkte finna mig i att vara en "rosa" flicka. Okej jag skötte det inte såbra, men heck! Jag var femton år och hade just lärt mig ordet feminism.
Det här är såklart MIN situation, såhär gjorde jag. Men "tack vare" min mammas förkärlek till allt som är typiskt för tjejer (dockor, rosa och sånt) har jag utvecklat en slags allergi mot det idag. Jag unvdiker färgen och vägrar ha den på mig. Jag snörper på munnen när jag ser ett "typiskt" flickrum, ack vad det liknar mitt gamla! Och varför finns det bara en färg för könen? Gäller inte hela färgskalan för barn? Föräldrar får göra precis som dom vill, men jag känner medlidande för tjejer som växer upp i ett rosa lullilull-land. Jag gjorde det, och jag ville bara spy galla över hela den där prinsess-bilden som man förväntas gilla. Det är nästan så att jag kan påstå att jag känner mig traumatiserad av min mammas rosa övergrepp, haha! Min otroligt seriösa slutsats blir då : klär man en flicka i rosa blir hon som tonåring svarklädd, piercad och kommer lyssna på arg läskig musik (se bild för slående exempel, bilden till höger är jag som femtonåring).
(notera att den rosa färgen inte gjorde mig till ett vackert och bedårande barn)
Jag älskar internet men jag hatar s.k "internetslang" som förkortningar som inte ens finns eller folk som "skriver som dom pratar". Exempel : "åhh! ja ha typ ångest redan nu över hur de kommer att gå på svenskan….ja kom garranterat att få ig………men ja kom da int att lässa om kursen…de ska ni veta! aldri mer! å speciellt int me den lärarn…. asså ja bli ba arg om ja råka tänka påre….!"
Vilken lärare ska man slå med spikband? Vem bär ansvaret? Avrättning i solnedgången genom att linda in dom i köttfärs och sen hänga dom över ån så att bävrarna långsamt kan avsmaka deras kroppar *diaboliskt skratt*
Skriv inte sådär, använd inte meningslösa "förkortningar" som lr/oxå. Man börjar med att skriva sådär på internetforum sen tar man med sig språket till uppsatsskrivningar och CV’s. Horribelt! Enda fördelen är att man själv känner sig som en ultrasmart nörd som skriver vettigt och läsbart. Men det skulle vara roligt om folk lärde sig att skriva en enda mening korrekt.
P.S. exemplet är taget från en bekants blogginlägg, herregud jag skulle inte skriva sådär om jag ens försökte! D.S
P.S. 2 hatar även när folk missbrukar smajlisar i sina meddelanden eller inlägg, kommer aldrig använda en enda smajlis i den här bloggen. Däremot kan jag skriva smajlisar när jag skriver svar/kommentarer till andras inlägg så att dom fattar att "vilket sinnesläge jag är i". Har märkt att folk oftast tror man är sur/arg när man aldrig skriver smajlisar. Skumt. Hur gör man IRL då? Lägger till "stjärna glad smajlis stjärna" efter varje mening? D.S
P.S. 3 är medveten om att man ska skriva "de, dem" men skriver "dom" istället. För detta är inte en akademiskt uppsats, bara en blogg! D.S
Har sovit i mitt gamla flickrum och minigrisen sover också i rummet. Svettet har runnit och lakanen har klibbat fast, misstänker att det är grisens fel. Han alstrar ut en hel del värme med tanke på att han är lika stor som en zeppelinare. Fy dig grisen!
(gammal bild på min minigris när han öppnar julklappar)
Sover över hos morsan för att hinna med att tvätta mina kläder. Åker bort på "semester" till Åsele på onsdag och vill gärna ha fräscha underkläder och fina klänningar på mig. Anyway, hade tänkt passa på att färga mitt urblekta hår (mamma har större toalett, bättre dusch rena handdukar bla bli bla) Men hade –givetvist– lyckats ta med mig fel färgförpackning. Går det att färga rött över konstigt brunt utan blekning? Hrm, tvivelaktigt.
Går igenom alla kort som min kära familj tagit på mig under min student, är jag inte lönnfet, blundar, himlar konstigt med ögonen åt motsatt håll eller ser allmänt missfostrig ut så är bilderna för mörka eller blurriga. Suck! Det brukar vara jag som är "kameramannen" i familjen men hur svårt kan det vara att klara av att ta ett enda bra kort? Mammas nya digitalkamera har hur smidiga funktioner och det står t.o.m på svenska vid varje funktion så att även en förståndshandikappad blind person kan ställa in rätt beroende på om man är inomhus eller utomhus.
Hittade en bild som jag ska skriva ut och rama in, är inte direkt nöjd men "man tager vad man haver"…här nedan kan ni beskåda hur extremt tjusig och respektabel jag såg ut på min studentdag:
.jpg)
(ja jag har utsmetat läppstift, suspekt hår och hade druckit för mycket på studentfrukosten bör tilägga att jag var ordförande i elevrådet och höll tal. haha! På min studentmössa hade jag texten "Syster Minna")
Eftersom jag är sinnessjuk ska jag dricka té i den här värmen och lyssna på Ayreon – Cosmic Fusion.
Senaste kommentarerna