Om mitt liv var en serie

 

Scen ur mitt liv, del 103
"Pressen i glesbygden"

Tyvärr gick det inte till såhär, men nästan!

Copyright mig eller nåt.

 

Övrigt vill jag bara säga att jag inte begriper varför den "biologiska klockan" tickar fortare ute i glesbygden. Här förväntas man ha förlovningsring och en bulle i ugnen redan när man är 23. Är man singel och vill bli statsminister (läs: som jag) då är man kufisk och folk tisslar och tasslar om att man är lesbisk. Sjukt. I glesbygden är man "gammal" när man är 25 medans i stan räknas man som ung när man är 30+, och ingen skulle komma på tanken att betala ammorteringar på ett hus. Folk pluggar, bor i kollektiv och festar för jämnan. Inte undra på att glesbygden håller på att dö ut!

Andra "Om mitt liv var en serie":
blogg.vk.se/Minnalainen/2010/08/22/om-mitt-liv-var-en-serie-184604

blogg.vk.se/Minnalainen/2010/08/24/om-mitt-liv-var-en-serie-184950

Etiketter: , , , , , , , , , , ,

4 kommentarer

  1. Nilla

    Ahahaha 😀
    Du fångade glesbygdssjukan korrekt! Biverkningar när man drabbas av den är: barn, dieselkombi bil, hus (helst i behov av uppfixning) och trista fester där de få som dricker (de andra lär vara gravida) sitter still och disskuterar bilar/traktorer

  2. vanja

    jag tycker att du är BÄST trots att jag också en gång i tiden drabbades av samma fenomen. Nu är jag snart gammal men känner så igen vad du skriver och vilken stress det skapar. kram på dig !!!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.