Om mitt liv var en serie

 

Scen ur mitt liv, del 103
"Pressen i glesbygden"

Tyvärr gick det inte till såhär, men nästan!

Copyright mig eller nåt.

 

Övrigt vill jag bara säga att jag inte begriper varför den "biologiska klockan" tickar fortare ute i glesbygden. Här förväntas man ha förlovningsring och en bulle i ugnen redan när man är 23. Är man singel och vill bli statsminister (läs: som jag) då är man kufisk och folk tisslar och tasslar om att man är lesbisk. Sjukt. I glesbygden är man "gammal" när man är 25 medans i stan räknas man som ung när man är 30+, och ingen skulle komma på tanken att betala ammorteringar på ett hus. Folk pluggar, bor i kollektiv och festar för jämnan. Inte undra på att glesbygden håller på att dö ut!

Andra "Om mitt liv var en serie":
blogg.vk.se/Minnalainen/2010/08/22/om-mitt-liv-var-en-serie-184604

blogg.vk.se/Minnalainen/2010/08/24/om-mitt-liv-var-en-serie-184950

Etiketter: , , , , , , , , , , ,

4 kommentarer

  1. Nilla

    Ahahaha 😀
    Du fångade glesbygdssjukan korrekt! Biverkningar när man drabbas av den är: barn, dieselkombi bil, hus (helst i behov av uppfixning) och trista fester där de få som dricker (de andra lär vara gravida) sitter still och disskuterar bilar/traktorer

  2. vanja

    jag tycker att du är BÄST trots att jag också en gång i tiden drabbades av samma fenomen. Nu är jag snart gammal men känner så igen vad du skriver och vilken stress det skapar. kram på dig !!!

Lämna ett svar till vanja Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.