Är dejting utdött?

Igår hade jag bestämt mig för att jag ville träffa min cupcake för att kunna summera hur dom senaste månaderna vi varit ifrån varandra varit så jag bestämde mig för att vänta dom tre och en halv timmarna då hon slutade sitt arbete och kunde leka med mig. Först gick jag på Röda Korset och handlade en snygg randig svart/marinblå slips, två gula snapsglas, en svart kavaj och en ny bok. Alltihopa under hundralappen. Sen gick jag till mitt favoritställe, dvs Stadsbiblioteket och plöjde igenom serier och feministiska tidsskrifter medans jag drack varmt hämtkaffe och spanade in vad folk läste och vad dom hade för skor på sig (att titta vad folk har för skor är en favoritsyssla jag har). När tiden flugit iväg och jag gått i motvind till caféet som vi stämt träff på fick jag äntligen träffa det lilla livet. Tre timmar av pannkakor, starkt svart kaffe, en negerboll och en massa massa påtår och ännu mera skvaller innan jag var tvungen att sätta mig på bussen hem. Men vi hann avverka en del samtalsämnen som, framtidsplaner, lägenhetssökande, vaför svenskar är så dåliga på att dejta, varför man inte kan ha killkompisar med flickvän, hur utled man kan bli på ens arbete, ekonomi, krogen, fester, kärleksbekymmer et cetera.

Så nu har jag bestämt mig för att jag ska börja dejta bara för att motbevisa att svenskar är dåliga på det. Och när jag menar "dejt" så menar jag inte att man t.ex går på krogen, far hem till den ena efteråt för att ha hångel/sex, byter nummer och sms:ar varandra en tid för att eventuellt träffas över "en film" hemma hos den ena. Sen är man ihop och det dröjer inte länge förräns man går klädd i matchande mjukisbyxor och käkar bearnaise-pizza framför discoverychannel och äger en katt, hoppsan, off topic! Dejting ska vara kravlöst utan att man förbinder sig till nån relation. 

Fan, jag har inte tid att spinna vidare på det här utan måste ta hand om tvätten, ajöss!