Jag lyckades få igång min gamla dator och hann med nöd och näppe föra över viktiga filer, dokument, anime soundtrack, min paint-mapp och alla triljarder bokmärken från webbläsaren. Nu bor dom i min nya dator så nu gör det inget om min gamla Dell brakar ihop för gott. Men jag saluterar och gör honnör för min gamla trogna vän och önskar den en lång och evig vila i efterlivet.
"Paint" till Windows 7 är det sämsta jag varit med om. Windows har mördat pixelkonsten. Jag spyr på programmet som vågar kalla sig för "paint". Det. Är. Inte. Paint. Det är ett skitprogram som har meningslösa funktioner. Målar du några streck med penseln är det omöjligt att fylla i med en annan färg eftersom pixlarna försvunnit. Kvar finns en penna med en pixels tjocklek. Grrr. Jag vill ha tillbaka mitt MS Paint!
Betyg: Noll vodkaflaskor.
När jag köpte min nya dator var jag helt överförtjust. Bara tanken att äntligen skulle jag få spela mitt älskade The Sims 3 gjorde mig alldeles knäsvag. När jag gjorde beställningen på datorn var jag ivrig att köpa hem spelet direkt så jag skulle kunna spela omgående när datorn anlänt. Såhär i efterhand var det bra att jag höll tillbaka min iver och avvaktade. Har datorn ingen CD-läsare är det kanske lite meningslöst att äga ett PC-spel. Skit. Men då såg jag via en hemsida att man kan köpa spelet online och få ner det direkt till datorn. Häftigt! Kunde detta vara lösningen på mitt problem?
Skulle inte tro det. För att ha tillgång till denna extravagansa alternativ måste man äga ett betalkort som hängt med i utvecklingen. Som ett flashigt Mastercard eller ett ännu flashigare VISA. Man ska inte äga ett pinsamt och skitkasst Maestro som jag.
Jävla rippoli, det där #%@!-kortet har inte gjort nåt annat än ställt till det för mig ända sen banken prackade på mig korten när jag var ung och blåögd. Jag vet inte hur många gånger jag stått på krogen pank och försökt betala med kortet, bartendern har redan sprätt upp cidern och konstaterar sen att "eh, ursäkta, ditt kort funkar visst inte". Jag kan inte ens handla halstabletter på bensinmacken i byn.
Sen har jag blodiga baronens-vecka så jag är labil, gråtmild och skitförbannad. Knarkar värktabletter, är lika uppsvälld som Hindenburg, sover på handdukar och länsar allt som liknar choklad i skafferiet. Kanske en sked med ögonkakao kan trösta mig med att jag inte kan spela mitt spel?
P.S. Jag har även börjat använda min Lady Care-magnet så jag fick en detox-effekt på all misär. Men jag räknar med att den lilla magneten ska göra underverk sen. Läs mer om det här (obs, bara för kvinnor)
P.S. 2. Det här var tredje försöket att skriva ett inlägg, VK assrapade mina inlägg innan.
Ibland kan tyngden av en arm vara något som gör dig lycklig. Tyngden representerar inte bara tyngd, utan beskydd, omtanke, kärlek och kanske en gnutta av gemenskap. Att höra ihop med någon annan. Ibland kan det vara något som definierar kärlek. Och inte den sortens kärlek som oftast brukar vara mellan en man och en kvinna. Utan den sortens kärlek som är så mycket renare och mer oskuldsfull. Som livet själv.
Min nya dator är häftig. När jag startar den känner den igen mitt ansikte och loggar in mig automatiskt. Det tycker jag är awesome!
Men den har ingen cd-läsare, det var kanske inte det jag fokuseradepå när jag läste kriterierna. Fast vi lever trots allt på 2000-talet så det börjar väl bli "old school" med cd-skivor.
När folk säger att dom ska "unna sig själva något" så brukar det menas att man antingen ska fläska i sig en massa onyttigheter och försöker döva det dåliga samvetet eller slösa pengar på någon matriell grej man troligtvist inte behöver. Även här för att kollra bort den samvetsgranna rösten som dånar i bakgrunden "Du skall icket slösa i onödan!".
När jag skriver att jag tänker "unna mig något" så menar jag att jag ska unna mig själv latheten att slippa gå och tvätta av mig sminket Jag tänker rasa direkt ner på sängen och kommer troligtvist ha smulig mascara på kudden och eyeliner på kinden imorgon. Men vet ni vad? Det är det fan värt. Och jag vägrar göra något åt täcket som glidit ur påslakanet. Det får fan bli min fredagslyx. Godnatt!
Hur var er fredag? Min fredag var så här :
Det ska såklart föreställa en kontaktlins som snittats i två delar, och den HAR suttit i mitt högra öga en hel dag.
Oj vad spännande det är denna torsdag. Inte nog med att det är dubbelavsnitt och finalen av Masterchef USA, jag ska även hämta ut min sprillans nya dator! Adjöss!
Nytt år, vilket betyder nya möjligheter, nya tag med ett hälsosamt liv och så vidare. nya äventyr och såklart det viktigaste nya animerserier! Året har knappt börjat och det har redan släppts en hel del avsnitt på nya och spännande serier. Vi har titlar som Wolverine, Gosick, Deadman Wonderland, Freezing, Nichijou, Level E, Fractale, Supernatural (yes, från tv-serien med samma namn) och serien som får mitt hjärta att klappa onaturligt fort : Fate/Zero! Jaaaa, såhär upphetsad har jag inte varit sen Final Fantasy 7 skulle bli film! Anyway, det finns många serier att se fram emot mina kära animenördar.
Jag har sett första avsnittet från tre rykande färska animerserier och tänkte på mitt vanliga amatörmässiga och inte så korrekt gramamtiska sätt recensera vad jag tycker att serien utlovar.
I det här inlägget blir det, Wolverine, Fractale & Gosick
1.WOLVERINE
Madhouse och Marvel slår sig ihop ännu en gång och efter Ironman får det en riktigt att vattnas i munnen när X-Men’s råbarkaste hjälte får en egen animerad serie.
Tja det fick mig att vattnas i munnen tills jag hörde, nån minut in i serien, att Rikiya Koyama gör rösten till Logan. Neeej!! Fel val av röstskådespelare enligt mig! Rikiya Koyama’s röst får mig att associera till medelålders gubbar med grått hår…inte en supersexig muterad hjälte. Ja det var bara att försöka ignorera fel val av röstskådespelare och ge avsnittet en någalunda chans ändå (men varför just Koyama??).
Avsnittet börjar med att en lyxyacht kommer upp i bilden och på däck står en svarthårig och vacker japansk kvinna och ser melankoliskt ut mot vattnet. Logan kommer fram till henne och frågar om hon fryser, "nej inte när jag har dig". Urk. Okej, bara att förbise det kassa röstskådespelarvalet OCH den tarvliga romantiska frasen. Tur nog får vi se action direkt efter. Superavancerade soldater hoppar fram med lite teknisk utvecklade våtdräkter och försöker meja ner Logan med sina vapen. Funkar inte så bra med tanke på att våran muterade hjäte har en otroligt snabb läkningsförmåga, men dessvärre råkar hans flickvän försvinna och vi zappar fram ett år fram i handlingen.
Utan att spoilera handligen alltför mycket kan man sammanfattningsvist säga att det handlar om att Logan försöker finna sin mystiskt försvunna flickvän och snubblar över en mäktig organisation (givetvis kriminell) som håller henne fången.
Animeringen är som vanligt när det kommer till Madhouse, mycket mycket snygg. Den ser exakt ut som stilen i Devil May Cry, för er nördar som sett den. Ibland när Logan stod i en viss vinkel kunde jag nästan svära på att det var Dante jag såg. Musiken är helt okej men inget som får hörselorganen att explodera bort. Handlingen känns lite tortflig och även om animeringen blåser bort hjärnan och dom häftiga våtdräkts-skurkarna kickar ass så måste jag tyvärr säga att jag kan sträcka mig till avsnitt två men gör den ingen helomvändning hoppar jag nog över Wolverine.
Scener från episod 1 ur Wolverine
2.FRACTALE
Här har vi en äventyrsanime med ett intressant koncept. Huvudpersonen är en ung pojke vid namn Clain som bor på en nästan öde ö där "The fractale system" styr invånarnas liv i en alternativ framtid. Ön är till större del bebodd av robotliknande väsen som kallas "doppels" och några fåtal människor. Även Clains föräldrar är doppels som han med hjälp av sin tankar kan få försvinna när han helst önskar. En dag räddar han en skadad flicka vid namn Phryne som är på flykt och lika snabbt som hon kom in i hans liv försvinner hon. Kvar lämnar hon en brosch som visar sig vara ett datachip. I slutet på avsnittet lyckas han knäcka datachippet och döm allas förvåning vad som kommer ut.
Man får inte veta särskilt mycket om "The fractale system" i första avnittet och jag hoppas på mer information om själva systemet och hur det kommer sig att det inte finns så många människor. Sen är den mystiska flickan Phrynes ursprung intressant och varför hon försvann och lämnade sin brosch i Clains förvar.
Animeringen är ljus och lättsam och karaktärernas rörelser känns smidiga. Handlingen känns innovativ och bakgrundsmiljön vacker. Jag ser fram emot nästa avsnitt!
Scener ur episod 1 ur Fractale
3.GOSICK
Gosick är studio Bones senaste ögongodis och utspelar sig i början på 1900-talet i det påhittade europeiska landet Sauville. Historiens centrum är en internatskola för överklassen och adelns ungar. Avsnittet börjar med lite kuslig stämning, en grupp med maskerade människor, lite åskväder i bakgrunden, en äldre läskig gumma som predikar olycksbådande om mord och sen ett klipp när en blodtörstig hund sliter några harar i stycke. Ja hittils ser det bra ut. Sen bryts det för ett sött intro med en ganska bra låt och sen introduceras man för en av huvudpersonerna, den japanska studenten Kazuya Kujo. På internatskolan har han fått smeknamnet "The black reaper" på grund av sitt mörka hår och sina svarta ögon och studenterna verkar livrädda för honom. Den enda som inte skräms av hans utseende är en lärare som verkar gå på speed och som praktiskt taget puttar in honom i bibliotekstornet så att han kan läsa på om spökhistorier och ursprunget till hans smeknamn. Kazuya sitter i mörkret och läser i en bok om spökhistorier när han får syn på ett blont hårstrå i en bok och av en slump råkar se något blänka längst upp i tornet. Han rusar uppför dom tretton våningarna (eller var det fjorton?) och längst upp i tornet möts han av en blomstrande botanisk trädgård ochen vacker blond flicka i lolitakläder som han misstar först för en docka.
Flickan heter Victorique och är extremt intelligent och råka gå i samma klass som Kazuya men är aldrig med på några lektioner. Istället spenderar hon all sin tid i bibliotekstornet och löser mordfall och mysterier åt polisen med hjälp av sin hjärna.
Första avsnittet var en fröjd att titta på men jag var inte riktigt säker på om jag skulle gilla handlingen. Men den vuxna och kusliga stämningen och dom smarta mysterierna är tillräckligt för att jag ska ha slukat avsnitt två och väntar ivrigt på nästa avsnitt. Den läskiga gumman i början och hararna? Ja det får du allt se efter själv vad dom hade för poäng.
Scener ur episod 1 ur GOSICK
Nästa gång tar jag mig en titt på Freezing, Level E & Supernatural!
Jag vet inte vad jag tycker är värre. Att äta framför tv i vardagsrummet eller ha en tv i köket.
Och när man börjar ha en dvd i köket undrar jag inte om det, eh, börjar tappa proportioner? Är det så hemskt att faktiskt sitta ner i en kvart och samtala? Eller om du är ensam, att ha en stund där hjärnan inte går på autopilot medans tv spyr ut reklam och hjärndödande program med kändisar som förnedrar sig i tv med gigantisk sumobrottardräkt eller tjockisar som ska gå ner i vikt eller töntiga inredningsprogram där dom våldtar ett slott och gör toaletter utan speglar. Anledningen till att jag kliver upp ganska tidigt på morgonen är inte (som dom flesta tror) att jag ska sminka mig i en timma framför spegeln, utan för att jag ska sitta ner en stund i lugn och ro och formulera några tankar och njuta av en kopp kaffe. Där har man en bra start på dagen. Och sen är det min stund på dagen.
(men allvarligt, en dvd-spelare i köket? Jag fattar ingenting!)
Senaste kommentarerna