En mp3-spelare ingen vill sno

Inte en dag för tidigt men för många dagar sent har jag äntligen investerat pengar i en ny mp3-spelare. Till skillnad från skruttet jag hade tidigare så har den här inget behov av batterier, den rymmer dubbelt så mycket mer musik, förhoppningsvis ska displayen hålla längre och den har en såndär söt liten klämma så att man kan klämma fast den i halsduken eller i urringningen. Free choice.
Jag var egentligen ute efter en kamera när jag fick ett ryck i början på veckan och scannade pricerunner efter en vettig kamera till ett vettigt pris. Men istället vart det en ny mp3-spelare som sagt. Jag ville egentligen ha en Ipod touch nano-nånting i blått men skiten kostar nästan tvåtusen kronor och det lägger jag inte ens ut på en telefon. Lika bra att jag inte köpte den blåa ipod touch nano-nånting, hade jag tagit upp den ur fickan medans jag satt på lokalbussen ut till ghettot kanske jag blivit mordhotad med en schweizisk armekniv. Lika bra att gardera sig med en töntig-inte-så-känd-produkt som ingen vill sno.

Men det tar fan lång tid att fylla en tom mp3-spelare, jag får krupp av att sitta med premenstruella smärtor och 3/4 av utrymmet kvar. Imorgon åker jag till den norra staden och jag har ingen lust att lyssna på tråkiga radiopratare eller motorbrus.