Huliganerna på Fysikgränd

Av , , 4 kommentarer 11

Och sen slog tanken mig att, varför är jag hemma i Robertsfors när jag kunde ha varit på Fysikgränd och lekt med de andra huliganerna. Förbaskat.

Uppdatering: jag får helt enkelt göra storslagen entré imorgon! Bara inte alla lekt för mycket rövare och ligger hemma och gnyr i duschen då blir jag besviken. Nu när jag tänkt lämna byn och allt.

Friday I’m a nerd

Av , , 6 kommentarer 10

Jag äger en mycket tjusig väska.



*Dudududududududuuu Batmaaan!*
 

Den ljusa sommarnatten

Av , , 6 kommentarer 10

Läst bloggar. Blivit inspirerad. Hittat en ny hemsida med fantastiska och fabulösa kläder. Köpte tre klädbitar på nedsatt pris. Läst om Coco Moodysson. Sög upp den sista Fisherman’s friend med citrussmak. Suttit utomhus på min gröna strandstol och upptäckt att nätterna är ljusa. Fyllt på min mobiltelefon och kan nu sms gratis till hela världen hela året ut. Lyssnat på fantastisk musik av Takanashi Yasuharu. Druckit kallt hallonté. Skrivit en lista över saker jag måste göra för att få mer struktur och inre harmoni över mitt liv, första punkten var "borsta tänderna". Ska nu lägga mig under mitt zebramönstrade täcke och när jag vaknar hoppas jag att jag är tillräckligt återhämtad från min bautaförkylning att jag kan gå ut med mina oanvända stålmannenblåa skor. Håll tummarna för mig.

 

Min framtid: fågel fisk eller mittemellan?

Av , , 2 kommentarer 9

Kallpratsfrågan nummer två som jag hatar att få är "vad gör du nuförtiden då?". Jag vill bara trolla bort mig när folk ställer den frågan. Förut när man gick i skolan så använde man sina studier som en rustning mot den typen av frågor, fast å andra sidan så fick man alltid frågan "jaha, vad blir det sen då?" som inte heller är så lätt att svara på. Jag är inte den typen av person som har en 10-årsplan på hur mitt liv kommer att bli.

Jag menar inte att ni inte för ställa den frågan till mig, jag vill bara upplysa folk om att det är svårt att precisera vad man gör när man är i min situation – pank, tjock och arbetslös som fyller sina dagar med att sitta framför datorn eller till och från åker iväg på några korta fackliga kurser (vilket jag måste påpeka har varit höjdpunkterna den här våren). Sen gick början av året ut på att komma fram till vad jag ville göra härnäst. Ville jag studera eller ville jag flytta och jobba nån annanstans? Och om jag skulle flytta och jobba nån annanstans, vars skulle jag flytta? Umeå? Hörnesand? Tyskland? Och samma sak med studierna. Vad ska jag plugga och vars vill jag plugga. Även om jag inte har en 10-års plan över mitt liv så vill jag inte "ta det som det kommer", för det är ju jag som ska se till att "det kommer"! Iallafall. Efter många sömnlösa nätter där jag grubblat på meningen med mitt liv och efterfforskningar på internet kom jag fram till ett svar. Så nu vet jag vad jag ska göra härnäst, eller rättare sagt till hösten. Sen får vi se om jag hamnar fågel, fisk eller mittemellan i livet.

Hur är det för alla andra? Har ni en 10-års plan över era liv? Tar ni det som det kommer eller har ni fastnat och trampar på ett och samma ställe och vet inte vad ni ska göra härnäst?


Jag tycker den här bilden symboliserar temat i inlägget kanska tydligt. Lika lite som vi vet om vattendroppen kommer att rinna till vänster eller åt höger vet vi hur det blir i framtiden.

 

Kallpratsfrågan nummer ett som jag hatar att få.

Hur man firar en Minna-dag

Av , , 4 kommentarer 9

På min Minna-dag vart jag uppvaktad
med både vaniljhjärtan och present!


I paketet var det en stor ask med dyr chocklad, det är inte många i asken och den kostar läs och häpna nästan hundra riksdaler. Det vill säga så är den här chokladen inget man vräker i sig under sena Aktuellt precis.

Kiitos äiti! <3

Anonyma läsare

Av , , 26 kommentarer 13

Sen i måndags har jag haft nästan tvåtusen sidvisningar men ändå så har ingen förutom Anders lämnat en kommentar till det här inlägget. Jag kan bara dra slutsatsen att det måste vara nåt fel på besöksstatistiken, jag har i själva verket inga läsare på den här bloggen. Eller så har jag läsare som
1, klickar in på min blogg utan att själva verket läsa det jag skriver.
2, vet inte hur man klickar på "kommentera"-knappen.
3, är rädda för att avslöja att de läser min blogg om de lämnar en kommentar.
4, rädda att jag ska använda deras mailadresser till något ondskefullt.

Jag är besviken. Här har folk tillträde till mitt liv, mina tankar, mina funderingar, stavfel, amatörrescensioner, privatliv och så vidare. Jag försöker ha en blogg som inte är enformig med samma jävla dagens outfit och ett inlägg med en inklistrad källkod till en musikvideo till youtube som tar fyra minuter att skapa. Min blogg är först och främst för mig men det är på samma gång public service till mina läsare. För det är väl det som är poängen med att ha en öppen blogg som folk kan läsa – att man försöker göra den så intressant som möjlig att folk vill komma tillbaka. Därför anstränger jag mig för att ha variation och inte samma Dagens lista varenda dag. Tänk på att bara för att det tar er tre-fyra minuter att läsa igenom ett inlägg så betyder det inte att det gick lika snabbt för skribenten!

Jag tycker inte att det är särskilt mycket begärt av läsare som varit inne på bloggen flera gånger att lämna en jävla kommentar nångång. Jag vet att det finns folk som läser den här bloggen, jag har träffat er på samhället, kön till systembolaget eller på fest. Ni finns uppenbarligen så varför är det så svårt att lämna feedback?

Som svar på anonymitet och mailadresser, det är jag som godkänner kommentarerna och jag ger blanka fan i om ni skriver en påhittad mail eller skriver under med Dr.Alban. Bara så ni vet.

 

Min Minna-dag!

Av , , 8 kommentarer 9

Goder morgon allesammans! Jag undrar vad det är för datum idag? Bäst jag kollar i min finska almenacka. Ja se där, det är den 26 maj. Hoppsan, idag är det visst Minna som har namnsdag. Men hallå, det heter ju jag!

Grattis på namnsdagen till mig själv och alla andra superfina Minnor (ja inte ni som stavar med "h" i slutet, ni har ingen namnsdag idag. När jag tänker efter så har ni visst aldrig namnsdag. Så går det när man försöker vara pretto).

Paint Panic – Rubi-Rubi

Av , , 6 kommentarer 10

Om jag har nåt som jag kan kalla för o.c. (original character) så är det Rubi-Rubi. Den här bilden är en remake på en gammal bild som jag gjorde 2006 med en touchpad-musplatta, jag har gjort vissa ändringar med kläderna men försökte samtidigt ha kvar så många gamla detaljer som möjligt. Bilden tog 4-5 timmar (inklusive bensträckare och kafferaster) att rita.

Nu (2010):


MS Paint (originalet), ritplatta,  copyright mig eller nåt.
 

 

Då (2006):

MS Paint (originalet), touchpad-musplatta.

Monsterballar och plasttuttar, den bild vi vill ge ungdomarna?

Av , , 1 kommentar 11

På min tid bestod sexualundervisningen av gamla dammiga planscher, mycket teori om hur stor en spermie eller en äggstock är och sen stakade vi oss igenom de olika könssjukdomarna. Det vill säga, jag hade en värdelös sexualundervisning. Hallå? När behöver jag veta hur stor en spermie är? Planscherna på mannen och kvinnans anatomi var nog från 1940-talet och inte alls särskilt…eh…upplevelserikt.

Raka motsatsen till hur de gjorde i tv-programmet Sex Education som gick på Tv3 för några månader sen. Programmet gick ut på att man skulle "omprogrammera" ungdomarna så att de skulle få en mer hälsosam och realistisk syn på sex, samlevnad och deras kroppar. Bl.a hade man sexualundervisning med hjälp av verkliga modeller, eller rättare sagt verkliga personer. För det var helt vanliga män och kvinnor, i alla möjliga storlekar och färger som visade upp sig i bara mässingen för att ungdomar skulle få se nåt som inte består av plasttuttar, monsterballar, air-brush och retushering.

Istället för att fokusera på själva sexualakten kanske man ska prata mer om synen ungdomarna har på sina och det motsatta könets kroppar. Många flickor idag helrakar sitt underliv just för att det är det som är "normalt" och för att "killar föredrar det". En dialog med ungdomar varför de föredrar helrakat som faktiskt är helt onaturligt istället för det okonstlade. Istället för att visa filmer hur ett samlag går till kanske man ska prata mer om vad som händer innan och efteråt. Hur känner man sig inför sin sexdebut, är det något man vill eller känner man en press på sig att debutera eftersom "alla andra har gjort det". I Storbritanien är det inte alls ovanligt om man sexdebuterar redan när man är tolv år gammal. Även runt den åldern har ungarna sett en hel del pornografiska filmer på nätet, och då pratar jag inte om de vanliga utan mer om de som involverar djur, minderåriga barn, bajs och våld.

Sen bör man även lägga krutet på att prata om riskerna med ett samlag. Skyddar man sig ordentligt? Det räcker inte med att tjejen använder p-piller för att det ska vara "fritt fram", som killarna verkar tro. Att bli med barn är inte det värsta som kan hända.
Mer skräckpropaganda om HIV och klamydia. Bränn in budskapet : "Säkert sex betyder kondom!" i pannloben på ungdomarna. När AIDS var nytt och främmande genomsyrades hela Sverige av en skräck för att bli smittade. Att utbyta kroppsvätskor var ett no no. Nu verkar lugnet ha lagt sig och det är fel. Mera skräck, mera dialog och en och annan nakenmodell så behövs nog inga porrfilmer i skollokalerna.

I inlägget "Är porr på gränsen till ondska" berättar jag lite om tv-programmet Sex Education.

 

 

Jag trodde det var klåpare men det var visst bara Sveriges Radio

Av , , Bli först att kommentera 8

Jag började fundera på vad det var för klåpare som ringt till min mobiltelefon flera gånger med hemligt nummer när det visade sig vara från Sveriges Radio. De ska sända ett program som heter Kluvet Land och ville att jag skulle medverka i en interjuv, programmet kommer att sändas i slutet på juni. Riktigt spännande!

Mer om programmet Kluvet Land hittar ni här.