Koti!

Jag har haft det äckligt bra i hufvudstaden den här veckan!  Personligen tycker jag att frasen "borta bra men hemma bäst" är så #!@% urvattnad, men när man åkt buss i över tio timmar får man nästan en tår i ögonvrån när man ser skogens kuliss mot midnattssolen i horisonten och dimman som smyger sig över åkrarna. Och sen känner man sig nästan förlöst på nytt när man återser sin älskade säng. Så nu ska jag rulla in mig i mitt zebratäcke och läsa några sidor ur Vasilij Grossman’s åttahundra sidor långa skildring om Stalingrad. Hyvää yötä!