90-talets iPod

I tidningen kan man läsa att hälften av treåringarna surfar på internet, i verkligheten ser man femåringar med iphones. På lunchen diskuterade vi just detta och kom fram till att nästa generation kommer vara extremt duktiga på IT, men extremt dåliga på att skriva. Själv fick man kämpa tills fingrarna blödde med skrivstil när man gick på lågstadiet. Fröken E som var nära pensionsåldern övervakade oss barn med stål i blicken att vi skrev prydligt, rakt och läsbart. Dög inte handstilen fick man skriva om, "gör om, gör rätt" var hennes motto. 

Vad gör barnen idag? Har alla laptops som dom antecknar med? Med rättstavningsprogrammet på så dom inte behöver fundera på hur saker och ting stavas. Kan barn idag skriva något handskrivet? Får dom lära sig hur man skriver skrivstil eller tillhör jag den sista generationen som kan det?

Fyraåringar har allt idag som jag inte hade när jag var sjutton. Man känner sig som en gammal stofil fast man bara är tjugonånting. Jag kan till exempel gå fram till en som är femton år gammal och säga följande "på min tid hade vi Walkman!"
Och dom skulle inte fatta vad det var om jag inte beskrev det som "90-talets iPod".

Om tio år kan man nog skryta för kidsen att när man var ung så identifierade man sig med plastkort istället för ögonscanning, att man cyklade hem till folk när man ville umgås och att man gjorde blandkassettband istället för att downloada musik direkt till hörcentrumet i hjärnan.

Ikväll återvänder jag till barndomens nittiotal för en kort stund, jag pratar såklart om Bingolotto!

 

 

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , ,

3 kommentarer

  1. Uffe N

    Att ungarna idag växer upp med datorer ”över allt” är inte nödvändigtvis bara bra. Å andra sidan så är det heller inte nödvändigtvis bara dåligt.

    Även om de inte kommer att ha någon dataskräck när de blir äldre kommer de inte nödvändigtvis att ha lärt sig sådant som för oss ter sig som självklart. För att skriva behöver jag ”bara” papper och en penna. Och i vissa lägen tycker jag att det är oslagbart, ingen teknik i världen klår ett A4-block och en bekväm penna.

    Och vad gäller deras ”datakunnande” tror jag att det begränsar sig till att kunna hitta sådant som de gillar på nätet, eller hur man får igång spel i datorn. Kanske att de lär sig så mycket att de kan installera ovanliga saker, tex no-CD-patchar till spelen de har. Men jag är pessimistisk om deras datakunnande i övrigt: de kommer inte nödvändigtvis att lära hur man bäst använder de grundläggande funktionerna i en ordbehandlare för att åstadkomma så bra layout som möjligt för dokumentet de skriver.

    Och jag minns när jag själv skulle lära mig skriva i skolan, det gick inget vidare: jag har aldrig skrivit snyggt, och gör det fortfarande inte. En av mina lärare i grundskolan kommenterade min skrivstil med orden ”Jag vet att alla stora vetenskapsmän har en oläslig handstil, men måste du visa upp det just nu?” Många år senare läste jag Arne Tragetons bok ”Att skriva sig till läsning” och insåg att man skall inte tvinga barn att skriva innan deras motorik har utvecklats långt nog för uppgiften!

    Och vad gäller att identifiera sig så har jag varit med om att det räckt att säga att man är den-och-den som bor där-och-där, och man har inte behövt mer bevis än sitt ord.

Lämna ett svar till Uffe N Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.