När jag är arg går solen i moln

Idag har jag varit på oförskämt dåligt humör. Strött sporer med dålig energi och kontinuerligt sagt meningar som "just nu befinner jag mig i en kloak", "snacka om dyngig dag", "Minna rapporterar från sin mörka grotta", "#@!% dag!" och så vidare.
Så är det bara ibland. Man kliver upp på morgonen och allting är finemang, solen skiner och det är plusgrader utomhus. Frukostkaffet smakar exceptionellt bra tillsammans med den rostade mackan men sen sipprar livslusten snabbt ur en och dagen trappas nedåt mot Dantes femte krets och alltefter att timmarna passerar börjar  mungiporna slokna nedåt mot knähöjd.
Jag har varit på överraskande dåligt humör då gårdagen faktiskt var en riktigt bra dag. Fylld med skratt, skämt och givande samtal. Men idag har jag varit  lika bitter som Bäska droppar och kläckte till och med ur mig till min skrankel ikväll att jag "var ett totalt jävla misslyckande" och då förkunnade hon helt sakligt att jag var "en jävla idiot om jag tyckte så". Så då tog jag min brist på förstånd och höll klaffen.
Det kändes dock en aningen bättre efter att jag spelat Docenterna’s låt "Varma öl och kalla element". Men ändå, jag tycker inte alls om när jag är på dåligt humör, allra helst när jag är medveten om att jag sprider kruppig energi. Folk blir nervösa när jag är upprörd eller på #@!% humör. Jag är ju känd på skolan som den som alltid skrattar.  Den som skrattar som en "grabb", det vill säga raka motsatsen till det där fnittriga dämpade flickskrattet. Istället är jag den som kastar huvudet bakåt i ett rungande superduper-asflabb och samtidigt slår mig på låren (som får taklamporna att svaja) fem gånger per dag. Så idag har jag inte alls varit på bra humör. Jag har inte alls fyllt min kvot med skratt-som-får-taklamporna-att-svaja-och-folk-att-vända-sig-om-i-matsalen-skratt.

Men imorgon tar jag nya tag. Då är jag mig själv igen.

Hoppas jag.