Baby I’m coming home!

Hade förberett mig på ett påskfirande i total ensamhet på internatet när telefonen ringde igår och i elfte timmen bestämdes det att jag skulle åka hem. Bokade den enda flygturen som fanns kvar imorgon och har en okristligt tidig morgon att se fram emot. Fyra bussar, ett pendeltåg, två flyg och två timmar i Stockholm innan jag kommer mig hem till mitt kära Robertsfors. Kliver upp fem imorgo bitti och lär inte kunna andas ut förräns strax innan sju på kvällen. Men vad gör man inte för att få klappa minigrisen, fånga snö med tungan, dunka brorsorna i ryggen, träffa föräldrarna och sina vänner? Nu ska jag vänta på sista tvätten så att jag får någon ordning på resväskan och rummet som jag har vänt uppochner på. Drar med mig ena resväskan som jag fyller till bredden och sen åker jag med handbagage tillbaka efter påsk. Då blir det mindre att ta med mig hem när jag slutar skolan till sommaren. Eller ja…det är väl lättare sagt än gjort, jag lär väl upptäcka om väskan imploderar när jag tryckt ner den sista vakuumförpackade påsen och drar igen blixtlåset.