Nyårsafton, en massa panik för ingenting

Dagens konstaterande: nyårsafton är överreklamerat. Alla rusar omkring i ren panik eller hysteri, ibland en kombination av dom båda flera veckor innan "Dagen D" för att leta efter "en riktigt rolig nyårsfest". Frågar man folk några veckor innan vad dom tänkt göra på nyårsafton är det ingen som kan ge ett direkt svar. Alla svävar med svaret, rädda att boka in sig på fel fest och sen gå miste om den "roliga festen". Vad det direkt är som är så himla roligt på nyårsafton eller vad dom nu är rädda att gå miste om är oklart för mig. Själv har jag länge sen passerat nyårsafton-hysterin. Föredrar hellre att umgås med nära vänner med en mindre festlig tillställning, dricka gott bubbel, ha roliga hattar, tjuta med visselpipor och smälla bort några hundralappar på raketer. Gärna se Grevinnan och betjänten och skratta när betjänten snubblar över mattan. Får jag erbjudandet att arbeta nyårshelgen så gör det inget. Herregud, ett ord : storhelgsersättning! Tjäna en massa pengar istället för slösa pengar på nyårsklänning (för man vill ju vara "extra fin" när man ska på en "rolig nyårsfest"), sprit och taxiresor hit och dit. Om man som tjej vanligtvist har småpanik över vad man ska ha på sig till en "vanlig" fest så är det ingenting mot vad man känner när NYÅRSAFTON, ta taaa taaaa närmar sig. Man kan göra som jag brukade och panikshoppa en "nyårsblåsa" för några hundralappar, nya fina strumpbyxor (som givetvist spricker samma kväll), och sen ska man ha matchande finskor och fina smycken, allt inhandlas i ren panik och man reflekterar inte riktigt över ens inköp. Utan man är tacksam och glad att man har hittat nåt att ha på sig* När jag kikar i min garderob ser jag flera uppsättningar med s.k. "nyårsblåsor" som jag bara användt en gång och sen har dom dammat igen längst in i garderoben. För en nyårsblåsa har ett smalt användningsområde, den går oftast inte att ha på sig till midsommar et cetera och det är såklart "mode tabu" att ha på sig samma klänning två nyårsafton på raken! (löjligt jag vet).

Nej fan, nyårsafton är som en måndag. En massa ångest och panik för egentligen…ingenting!

Okej, kennelklubbarna får väl skicka brinnande hundbajspåsar till min ytterdörr, men fyrverkerier är så jävla fint!

* Det är något magiskt, eller sinnessjukt om man vill kalla detta "tillstånd" för det, som inträffar när en kvinna får panik och ska på en tillställning. Kan vara ett bröllop, dop eller nyårsfest. Kanske en viktig interjuv och så vidare. Hon öppnar sin sprängdfyllda garderob och utbrister förtvivlat "HERREGUD JAG HAR INGENTING ATT HA PÅ MIG!" och sen måste hon iväg med kreditkortet i högsta hugg och rusa omkring på alla klädbutiker som en rabiat grizzlybjörn och sliter och drar i alla klädesplagg hon kommer över. Oftast köper man något som man ångrar när man kommer hem. Sjukt, kan man få behandling för detta? Eller är det ett giltigt skäl för sjukskrivning?