Även idrotten har baksidor

Här om dagen var jag tillsammans med mitt barnbarn Nathaniel som är 5 år, på T3-arena och såg Björklöven vinna mot Vita Hästen i kvalet till hockeyallsvenskan. Mitt under matchen fick jag reda på att den allsvenska fotbollsmatchen mellan Helsingborg och Djurgården hade avbrutits på grund av att några supportrar hade rusat in på planen. Senare kom även det tragiska beskedet att en Djurgårdssupporter i 40-årsåldern, som också var fyrabarnspappa hade misshandlats tidigare under dagen, och senare avlidit på grund av skadorna han ådrog sig under misshandeln. Mina första tankar gick till hans familj och anhöriga. Sen kände jag en ilska över det som har hänt och för mig är det helt obegripligt att något sådant här kan hända.

För mig är det här ett stort samhällsproblem att det finns en massa huliganer runt våra idrottsarenor och det är något som måste åtgärdas omgående. Nu måste det till kraftfulla åtgärder omgående och ett införande av maskeringsförbud borde vara en självklarhet. Sen kan man även ställa frågan om klubbarna har något ansvar och det tycker jag. Nu vet jag att det är många som jobbar hårt med säkerheten kring sina matcher, men samtidigt verkar det tolereras från klubbarna, att man får skrika vad som helst från läktarhåll.

Jag börjar även känna mig tveksam till att ta med mitt barnbarn på hockey igen och det med tanke på vad som vuxna människor skriker ut på matcherna. Ibland tror man det inte är sant vad som skriks och listan kan göras lång på fula ord som man får höra. Är det möjligen så att det runt idrotten finns egna regler och att idrottsarenan är en plats som tillåter utlopp för fördämda känslor, oavsett vad man har för bakgrund.