Tar inte sitt ansvar!

I dagens VK kan man läsa en debattartikel som jag skrivit. Den handlar om att licensfinansierade public service inte tar sitt ansvar när det gäller bevakningen av damidrott

Public service ointresse för damidrott

Debattartiklar (2016-03-14) I dagarna kom ett negativt besked till de damallsvenska fotbollsföreningarna. Som det ser ut nu så kommer man inte att få TV-pengar inför nästa säsong. Det är ett hårt slag för lagen som redan brottas med en tuff ekonomisk situation. Om man ser till Svenska spel och Svenska fotbollsförbundets fördelning mellan herrar och damer, är den inte heller bra – för mig är denna fördelning helt obegriplig.

Tyvärr hamnar också många damidrotter i skymundan i mediesammanhang, om man jämför med herridrotten. Ett argument, eller kanske snarare outtalad utgångspunkt, brukar vara, att ingen är intresserad av damidrott.

Jag tror det är fel. Det finns förvisso ett stort intresse och gör man bra sändningar och marknadsför dessa, så blir detta ännu större.

Naturligtvis har de olika medieföretagen en betydelsefull roll när det gäller att lyfta fram damidrott. Västerbottens-Kuriren och Folkbladet ska ha en eloge för sitt arbete i detta sammanhang.

Public service, däremot, är otroligt dåliga på att lyfta fram damidrott. Förra säsongen, när IKSU i innebandy och Udominate i dambasket, spelade semifinal i ett SM-slutspel hördes knappt något i just dessa medier. Men när Skellefteå spelade SM semifinal i hockey sändes åtskilliga timmar – kring en enda match.

I och för sig kan det anses som en självklarhet att ge plats åt framgångsrika Skellefteå AIK. Men också damerna borde ha beretts generöst med sändningsutrymme.

Public service har ett ansvar att – visserligen efter redaktionella överväganden – behandla idrottsutövare på ett likartat sätt. Men så sker inte i fråga om damidrott och herridrott.

Public service-företagen Sveriges radio och Sveriges television har i dag en också uttalad policy, för att öka bevakningen av damidrott. Man har också ett tydligt uppdrag att spegla den breda idrotten.

En tidigare chef på radiosporten sa att det tar tid att bryta en djupt rotad tradition. En inställning som måhända förklarar det snedvridna utbudet. Men som verkligen inte ursäktar detta. Snarare tvärtom.

Jag tittade i Sveriges radios handbok med riktlinjer för alla som arbetar vid företaget. Riktlinjerna gäller för alla fast anställda (liksom vikarier), programanställda och uppdragstagare som till exempel frilansare och produktionsbolag. I handboken kan man läsa att Sveriges radio ska ta ställning för ett jämställt samhälle med lika rättigheter.

I SVT:s jämställdhetspolicy står följande: ”I programutbudet ska jämställdheten vägas in och avspeglas såväl i ämnesval och inriktning som i andelen medverkande kvinnor och män.”

Det är fina ord i text – men det är något som man verkligen inte lever upp till i verkligheten. I vart fall inte i bevakningen av dam- och herridrott. Om någon borde det icke-kommersiella och licensfinansierade public service ta detta ansvar. I dagsläget gör man dock inte det.

Peder Westerberg
gruppledare för Liberalerna i Umeå

http://www.vk.se/1664863/public-service-ointresse-for-damidrott