Umeå behöver ett nytt styre!

Umeå kommun i sin helhet står inför stora ekonomiska utmaningar. Det är bara att konstatera att de styrande partierna inte har lyckats. Politik handlar om att prioritera och detta har de misslyckats med. Partierna i den styrande majoriteten har också kraftigt skilda åsikter om hur Umeå ska utvecklas – vilket är mycket problematiskt. Den vänstersväng vi ser i Umeå i dag är inte heller bra för Umeås utveckling. Och det känns verkligen inte bra att Socialdemokraterna låter vänstern ha ett sådant inflytande över politiken i Umeå.

Har skrivit en debattartikel i VK som handlar om att Umeå behöver ett nytt styre och här kommer länken
https://www.vk.se/2020-01-19/umea-behover-ett-maktskifte

En kommentar

  1. Brorson

    Anders Ågren, m, verkar helt ha slutat publicera kommentarer. Jag skrev en hittills opublicerad kommentar till hans inlägg om att Umeå behöver en högersväng. Kanske du vill publicera den? Den berr ju samma ämne, som du har skrivit om här:

    >Jag vet inte hur finansminister Magdalena Andersson tänker. Men jag vet hur jag hade tänkt om jag varit finansminister. Jag hade fört i stort sett samma politik som hon. Med samma motiveringar som hon eller med andra motiveringar, vet jag alltså inte. Jag hade insett att staten och kommunerna är som kommunicerande kärl och att staten helt enkelt inte kunnat ta över kommunernas utgifter utan risk att vi fått en grekisk situation. Att statsbankrutt för Sverige hade varit mycket värre än ”konkurs” för ett antal glesbefolkade kommuner huvudsakligen i norra Sverige.

    Jag vet förstås att kommuner inte kan göra konkurs, men jag hade kanske öppnat ”kommunakuten” för de utan deras egen skuld därtill hårdast drabbade kommunerna, i stället för att gå in med stora stödpaket till kommuner som Umeå. Jag hade sett att det finns utrymme för skattehöjningar i de flesta kommuner i den storleksordningen, jämfört med utdebiteringen i de verkliga högskattekommunerna. Jag hade sett att dessa kommuner, inklusive Umeå, har dragit på sig onödiga utgifter. Jag hade alltså inte riskerat en statsbankrutt för att rädda ett antal kommunalråd ur deras självförvållade knipa ens om de varit mina egna partikamrater.

    Mitt beska besked till de kommunerna hade alltså varit ”Sanera ekonomin eller höj skatten!” Det senare alternativet hade förstås inte funnits för Umeå, vars styrande politiker verkar ha tänkt ”Våra kommuninvånare flyttar nog inte söderut, det är för långt om de vill ha kvar jobbet i Umeå, ens om vi har lika hög skatt som de hårdast drabbade kommunerna i länets inland.” Umeå jämför sig alltså inte med jämförbara kommuner i resten av landet, utan med de hårdast drabbade kommunerna i närheten, typ ”kan de ha så hög skatt, så kan vi”.

    Om jag hade varit socialdemokratisk finansminister med ansvar för hela landet, hade jag förstås inte sagt öppet att Moderaterna i Umeå har rätt. Men jag hade kanske tänkt så. Sett utifrån är det helt obegripligt att Umeå har en nästan lika hög kommunalskatt som landets hårdast drabbade glesbygdskommuner. Men det är inte ovanligt att S-politiker inte kan skilja mellan underskott och investeringar som i bästa fall (!) ger vinst på sikt.

    Om jag hade varit finansminister hade jag inte accepterat Umeås försök att åka snålskjuts på den statliga hjälp, som de hårdast drabbade kriskommunerna kan behöva. Umeå-sossarnas anspråk på statliga hjälpinsatser är djupt osolidariskt med de verkligt hjälpbehövande. ”Solidaritet” är ett av socialdemokratins bortglömda honnörsord. Det som Moderaterna i Umeå förespråkar är lika mycket vänstersväng som högersväng.

Lämna ett svar till Brorson Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.