Att vara sårbar.

Idag är allt faktiskt inte perfekt. Det är perfekt att jag lever. Det är perfekt att jag känner. Så långt är allt bra. Men att komma nära någon och att låta någon komma nära dig, det är faktiskt bland det svåraste som finns. Det får mig att vilja krypa under täcket och bara sticka ut handen för att ta en stor sked med glass då och då. Att för någon annan människa visa sig sårbar, visa sina fel och sina brister, våga misslyckas… och samtidigt då förstås riskera att personen inte kommer stå kvar sedan.

Tankar?

Lyssna på texten. Den har inget att göra med att visa sig sårbar. Den har enbart att göra med livet. Den är vacker.

Etiketter: , , , ,

En kommentar

  1. Janne

    Min erfarenhet (nu låter det som om man är visare än Dalai Lama… ) säger mig att om man inte visar sig sårbar så kommer den andra människan inte att lita på en och då kommer det ändå inte att gå vägen. För en person som döljer sig bakom en mask och inte vågar visa rätta jag har man inget förtroende för.
    Jag fick höra en gång från en tjej jag dejtade att hon tyckte att jag spelade en roll. Att jag verkade för perfekt att jag inte visade mina dåliga sidor… Det värsta var ju att hon mer eller mindre letade efter fel som inte fanns. Man kan ju inte uppfinna svagheter/dåliga sidor hos sig själv bara för att människor förväntar sig det. Nu låter man ju som att man är en ärkeängel. Men jag har såklart brister. Att prata för mycket är en =)
    Det finns uruselt uttryck som heter våga och vinn.. Och även om det låter som värsta klyschan så är det nog sanningen ändå.
    Men.. Det finns alltid ett men.. Ju fler gånger man visar sig sårbar och sedan blir sårad desto jobbigare är det att öppna sig igen…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.