Att umgås med någon man hatar.

Helgen har varit fantastisk på alla sätt och vis. Norsjö Beach har en tendens att alltid vara underbart. Förutom att hela samhället engageras med liv och rörelse så befann sig ju också pappa med A där, vilket blev pricken över i:et. Hampus har fått lära sig läxan att panta burkar kan vara en lönsam sysselsättning. Efter ett nej på frågan om att köpa en film samlade han in burkar för över 200 kr. Duktigt 🙂

Men hur som helst, under lördagskvällen/natten besökte jag Hotell Inlandia för en festkväll. Väl där träffade jag en massa människor, både gamla vänner och nya bekantskaper. De nya kom från Danmark och Portugal. För att göra en lång historia kort, en av danskarna visar en högerextrem tatuering på bröstet. Portugiserna går ju tydligen bra eftersom de jobbar tillsammans, men det är ju muslimerna, afrikanerna etc som är idioter, "jag står för det" sa han. 

 Jag vet inte om ni insett det, men i så fall ska jag säga det nu. Det finns INGET inom mig som någonsin kommer känna nånting gemensamt med såna åsikter. Om jag ska hata någonting i denna värld så är det sånt. Men. Att dra igång någon sorts debatt där och då kändes inte läge. 

Så jag bestämde mig för att försöka prata lite med honom, ensam. Det var svårt. Det var svårt för mig att i början tänka bort den där tatueringen. Men samtalet gick och det hela slutade med att han öppnade sig en hel massa om hans flickvän, problem de hade, om det nyfödda barnet, att vara borta och jobba så länge osv. Och helt plötsligt kände jag ju en massa sympati för den här personen med de här hemska åsikterna.

Det slog mig där och då. Om jag hade behandlat honom som han behandlade muslimer, hade ju jag inte varit nåt bättre. Om jag tagit avstånd från honom för att han hade en viss åsikt hade jag betett mig precis exakt som han, precis exakt sådär som jag ogillar så starkt. Att kasta ordet idiot fram och tillbaka ger inte världen någonting. Det är fan inte lätt, men det är värt det. Vad vet jag om vad som format honom och de åsikter han har.

Det här betyder ju inte att jag accepterar hans åsikter. Det betyder att jag accepterar honom, som människa, med styrkor och svagheter precis som alla andra. Jag tror att jag växte lite i och med det mötet.

PS. Har ni tänkt på en sak? Vissa människor ogillar islam pga tex stening av kvinnor (de allra flesta muslimer förkastar också stening för den som inte vet det) men är de första att kommentera/skrika "stena henne" när de ser en kvinna med niqab. Var finns logiken i det?

Etiketter: , , , ,

2 kommentarer

  1. Janne

    Du ska ha heder för din öppenhet 🙂
    Att inte ignorera människan. Det lönar sig ju aldrig att komma med argumen om hur deras syn är fel. Då är det bättre att göra som du och ta en annan väg till kontakt.

Lämna ett svar till Janne Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.