Att se sitt barn bara varannan vecka suger.

Nu har sonen åkt till sin far. Det enda som finns kvar är hans ostädade rum, legobitar som jag ofta trampar på och därför skriker ut min ilska, smulorna i sängen från dagens frukost på sängen, den spillda läsken i soffan, den smutsiga tvätten AND some frozen muffins från i helgen.

Ja, skicka inte socialtjänsten på mig. Det finns såklart en hel massa annat kärleksfullt kvar också. Hans skratt i vägarna, de minnen vi skapat tillsammans, hur han kladdade tandkräm på min näsa, när vi badade och han skrek av förtjusning osv osv. Jag försökte bara vara rolig.

Men ibland vet ni, jag ska vara ärlig. Att se sitt barn bara varannan vecka suger. Om man inte indoktrinerar sig själv med att det här fungerar och att det är rätt skönt att vara själv ändå eftersom man får så mycket tid och alla de där andra klyschorna man säger tills man tror dem, ja om man inte gör det, då dör man en smula varje vecka när det är dags att han ska åka… Ja ibland känns det kanske lite enklare att fokusera på allt annat än paniken inom en när han ska vara ifrån mig en hel vecka…

Etiketter: , , , , , , ,

3 kommentarer

  1. R

    Ja det är inte lätt.. Mina föräldrar skilde sig när jag var liten och jag vet hur det är! Men maja kom ihåg att han med säkerhet spenderar sina veckor hos pappa saknande efter dig och just era stunder ni delat likaså som han gör under sin vecka hos dig! Därför kan du bara se till att ta vara på er tid ni har tillsammans, det är det han kommer ihåg under veckorna han är med sin far! Som sagt det är alla de små saker du gör för honom och de unika stunder bara ni delar som verkligen betyder något i slutändan, och ja ni verkar ha många fina stunder!
    Keep up the good work!
    Kram

  2. Maja Larsson

    Svar till R (2012-10-31 00:52)
    Ja, jag har själv inte vuxit upp med skilda föräldrar så jag vet inte alls hur det är. Men det är sådär jag försöker tänka 🙂 Tack!

  3. Jessica

    Att inte se sina barn så ofta som man vill är verkligen ngt som kan få en att gråta….men det är bara att bita ihop och att fokusera på de veckor som man faktiskt kan tillbringa tillsammans:) Försök göra saker som du inte kan göra när din son är med dig de veckor som du inte har honom! och se till att ta hjälp från andra:)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.