Pudelns kärna

Av , , Bli först att kommentera 3

Som många av er säkert har märkt så har mitt sätt att se på det här med personlig utveckling gått helt förändrats de sista två åren. Det här sammanfaller med att jag för första gången hörde talas om ”The Three Principles” genom min egen personlige coach, Michael Neill. Plötsligt blev allt jag tidigare trott ställt på ända. Det var inte en förändring – det var diametralt motsatt sätt att se på hur vi människor fungerar.

I början var det här självklart ett ganska tufft piller att svälja. Jag hade ju lyckats bra som NLP-coach och såg mig ödmjukt som topp-10 i världen på det. Människor med alla former av fobier gick iväg från mitt kontor utan hindrande rädslor. Dyslektiker och barn med inlärningsproblem trivdes i skolan med lätthet. Idrottsmän lockade fram sina bästa jag när det som bäst behövdes.

Men i ärlighetens namn, så krävdes det inte speciellt mycket undersökande arbete för att se att jag hade hjälpt till med fantastiska förändringar, men det som verkligen räknas var inte alltid annorlunda. För när det verkligen kommer till kritan så är det inte mer pengar vi vill ha. Inte heller stora hus med fin utsikt eller ens friheten att kunna åka hiss utan ångest. Det vi egentligen vill ha är den känsla vi tror att vi ska få om vi uppnår våra mål.

Det är här pudelns kärna ligger. Många av mina klienter uppnådde vad de sa till mig att de vill ha och de mådde också bättre efteråt – en dag eller två eller kanske till och med en hel vecka;-) Samma sak stämde även för mig. Jag kommer ihåg när jag vann EM i golf, vilket då var så stort som det kunde bli för mig. Jag var superbt glad i två dagar. Sedan var det dags att trycka på för att göra bra ifrån sig på VM. För självklart är det så att en större bedrift kommer att göra mig glad en mycket längre tid. Förhoppningen är ju att man någon gång under denna ständiga strävan till slut får till en så så stor ”grej” att man blir glad för livet.

Problemet är att så länge som vi tror att våra känslor kommer från något på utsidan, så kommer vi att fortsätta jaga efter framgång som åsnor jagandes moroten som hänger på ett snöre framför oss. Det är här som en förståelse för de tre priniciperna helt förändrar spelet och kommer att vara det för dig också i samma ögonblick som du ”ser” dem. Första skillnaden: Om du känner det så kommer det från dig! Inte från utsidan. Inte från andra människor. Inte från olika situationer och omständigheter. Inte från pengar. Från DIG!

Att förstå detta är så stort som det blir. Märk väl att det inte hjälper att förstå det rent intellektuellt. Det är en förståelse bortom det som gör den självklar. Därför hjälper det inte ta sig an den här tanken som vi traditionellt gör – genom att vända och vrida på konceptet tills något vettigt trillar ut. Att brottas med det här intellektuellt gör det bara mer komplext än det behöver vara. Jag säger det av personlig erfarenhet. Du kan inte ta dig an något helt nytt med ditt gamla tänkande. Så bara sitt med idén, låt den vila i ditt sinne och förbered dig på att bli förbluffad över vad som dyker upp.

Den andra insikten här är att allt du känner skapas från tanken. Det innebär att varenda känsla du har föregås av en tanke oavsett om du är medveten om den eller ej. Att du känner dina tankar om det som händer och inte det som händer. Det är skälet till att två personer kan ha så olika upplevelse av exakt samma händelse. Den tredje insikten är att du inte kan kontrollera ditt tänkande förutom i väldigt korta tidsintervall av fokuserad koncentration.

Om det här får en polett att trilla ner hos dig så kanske du undrar hur det här ska kunna vara till någon hjälp. Jag menar, om jag vill må bra och alla våra känslor kommer från våra tankar, men vi inte kan kontrollera mina tankar… hmmm… om det är sant så låter det ju som om det är kört, eller hur? Det är som förståelse för vår mänskliga natur kommer in: Grundinställningen för vår mänskliga natur är att ha en härlig känsla av välmående. Vi är födda med den. Mer än lite ironiskt då det är precis det som vi tror att vi måste jaga efter för att få.

Har ingen aning om det här är rena grekiskan för dig eller om du börjar se den underbara enkelheten i den här idén. Det betyder nämligen att vi inte behöver göra någonting för att må som vi vill. Allt vi behöver är att verkligen förstå vår egen mänskliga natur. Den metafor som jag gillar just nu är surfing. Precis som med allt annat som du vill bli bra på så behöver du träna mycket. Men för att orädd, trygg och glad utöva sporten behöver du bara förstå havet. Här är vad riktigt bra surfare förstår:

1. Den mänskliga kroppen flyter. Det innebär att för att kunna drunkna, speciellt i havets salta vatten som har högre densitet (inte många stora vågar i insjöar;-), så måste aktivt kämpa emot. Om vi slappnar av och vänder näsan mot himlen så klarar vi oss bra. Vi flyter. Det är vår grundinställning i vatten.

2. Det är bara vissa vågor som är värda att surfa på.En del vågor bygger inte upp till den storlek som är bra att surfa på. Andra ger förutsättningar för en fantastisk åktur. Att förstå havets natur så att du vet vilka som är värda att lägga din energi på är nyckeln.

3. Hur bra du än är så kommer du ändå att trilla av brädan ibland. Vi tappar alla balansen ibland och får en rejäl omgång av vågorna. När det händer kommer dessutom tonvis med fallande vatten både trycka och suga ner dig under ytan. Om du inte förstår havet kommer du att kämpa emot för allt du är värd för att komma tillbaka till stället där du sist fick luft. Det är så man i bästa fall blir helt utmattad eller i värsta fall – drunknar. Om du istället förstår vågornas cirkulära natur slappnar du tryckt av i vetskapen att den ström som verkar suga dig rakt ner i djupet, istället faktiskt kommer att spotta ut dig bakom vågen i lugnare vatten.

För mig är det fantastisk metafor för hur vår upplevelse av livet är konstruerad. Havet är det naturliga välmående som vi är födda in i. Det är den livskraft som glittrar i barns ögon utan yttre anledningar. Som vi upptäcker fortfarande bubblar i oss i samma ögonblick som vi förstår att vi konstant flyter i detta välmående, guppandes upp och ner på våra tankars känslovågor. Ibland lägger vi energi på en ”dålig våg” andra gånger kommer det en bra. Beroende på vilka vi väljer att surfa på genom att ta den tanken på allvar kommer vårt humör att gå upp och ner med vågorna.

Då och då kommer vi att ramla av och det känns som vi sugs ner av våra virtuella tankevågor. Om vi inte förstår havet kommer vi att frenetiskt kämpa för att komma tillbaka till ytan. Men om vi ser det för vad det är, tankar som snurrar i våra huvuden, så slappnar du av i vetskapen att du snart kommer att bli utspottad i välmåendets hav i gen. Faktum är att du då till och med kan tycka att undervattenstumlandet kan vara kul i sig självt. För att du precis som ett barn ser att ramla av kan vara lika roligt som att surfa perfekt – för du förstår att du oavsett lever och lär i ett hav av välmående.

Veckans Anders

Bli först att kommentera

Fem frågor för fruktbar framtid

Av , , Bli först att kommentera 2

Käre läsare av den här texten. Kan jag få din uppmärksamhet? Sätt dig till rätta är du snäll. Släpp andra ovidkommande tankar och ge dig själv två minuter av introspektion. Släpp ned axlarna. Jag tror att du behöver det och jag vet att du är värd det.

Ta in varje fråga likt du skulle göra om du satt i juryn på en matlagningstävling. Andas in dem, låt doften stanna kvar i gommen och ut genom näsan. Läs en fråga, plocka upp den likt en noggrannt utvald chokladbit, slut sedan ögonen och smaka på det som kommer till dig. Våga stanna kvar där, nöj dig inte.

1. Vad längtar du efter?

2. Hur fri känner du dig?

3 Vad är du tacksam för just nu?

4. När mår du som bäst?

5. Vilket beslut idag skulle göra ditt liv bättre imorgon?

Tillvaron kan vara som en hal fisk. Den slinker ur vårt grepp om vi inte regelbundet tar oss tiden att begrunda vilka vi är och vad som är väsentligt. Det är lätt att missa den skimrande pärlan i ostronet som kallas livet. En fråga kan göra skillnad. Tänk då vad fem stycken kan göra. Fem pärlor. Vad är viktigare just nu?

Licensierad mental tränare – Årets Talare 2011
olof@upphopp.se | www.upphopp.se

Bli först att kommentera

Kärleksvecka!

Av , , Bli först att kommentera 2

1459229_670732429624337_576737767_n 1472002_670812142949699_1077456145_n

Umeå Legend Club har kärleksvecka precis just nu på en skola i Umeå kommun. Vad innebär det här? Ja, helt enkelt att personer från Umeå Legend Club ska arbeta med både elever och lärare, erbjuda olika aktiviteter, boxning, dans, glädje och såklart kärlek. Det är budordet i föreningen: kärlek till alla.

Fint arbete!

Bli först att kommentera

Alla behövs.

Av , , Bli först att kommentera 3

Börjar måndagsmorgonen med att lyssna på en diskussion huruvida justin bieber är mer instängd än killarna i one direction. Får mig inte osökt att tänka på undersökningen med ungdomar som säger att det bästa med Sverige är att kändisar ofta kommer hit……. Alla behövs, alla åsikter säkert oxå. Men torde det inte vara bättre om våra ungdomar indoktrinerades med vad som faktiskt ÄR bra med Sverige. Ja förutom att Justin Bieber är här då och då:p hur som, ha en dunderbra måndag!

Bli först att kommentera

Jag tyckte jag gjorde allt rätt…

Av , , Bli först att kommentera 2

Så typiskt! Att jag aldrig lär mig. Jag tyckte att jag gjorde precis allt rätt för att sonen och jag skulle sova länge idag. Sova länge är ungefär likamed söndag. So they say i alla fall men de verkar aldrig ha varit hemma hos mig. Igår körde vi med Xbox Kinect så vi var alldeles svettiga, klockan blev sen-sena timmen innan vi ramlade i säng, vi bestämde att vi skulle vakna kl 10 och räknade baklänges hur länge vi kunde sova. FAIL! Klockan är ju inte ens 8…

Bli först att kommentera

Min gåva Sverige, den ger jag till dig.

Av , , Bli först att kommentera 4

Sverige är vackert. Alltså på alla sätt och vis är jag så tacksam att jag är född i ett land som för många andra är den största räddningen. Vilken gåva! Det var nog bara det. Världen är vår, tillsammans! Vi ska vara rädd om den, tillsammans! Framförallt ska vi vara rädd om varandra, tillsammans… Den som har det bra bör hjälpa den som har det svårare. Man kan aldrig veta om en gåva tas ifrån oss.. Om Sverig nånsin hamnar i krig och jag måste fly med min familj, ja då hoppas jag att det är till ett land som tar emot mig och låter mig vara som jag är. Precis som jag vill se att människor får vara som de är om de kommer hit.

Bli först att kommentera

HMM-bomben, hört om den?

Av , , Bli först att kommentera 4

Smått panikslagen blev jag när sonen stolt berättar att hans mål när han blir stor är att uppfinna HMM-bomben. Jisses hur kunde jag misslyckas så enormt  MEN, man ska aldrig nöja sig med bara rubriken. HMM-bomben är den första i sitt slag som när den sprängs skjuter ut Hus, Medicin och Mat. Den ska skjutas ut i bland annat Afrika och kommer ta atombombens plats.

Min son har fått storhetsvansinne, men jag hejar! Att vi igår pratade om att ha så stora drömmar, att man nästan inte tror på dem själv, verkar ha satt sig 😉

Bli först att kommentera

Hur tänkte man nu?

Av , , Bli först att kommentera 3

Nu är jag otroligt sugen på att åka färja med Wasaline och den där förbaskade Power Park som verkar så fantastisk. Det var tal om det med en vän i somras men det blev liksom aldrig att det passade in tyvärr. Ja, inte för att dagens visning var särskilt speciell. Bussturens guide hördes knappt och Stig Strand gav ett mindre inspirerande anförande, ungefär som en björn på vintern. Barnen frågade högt och tydligt om de inte fick gå eftersom det var tråkigt men de äldre skrattade gott åt hans anekdoter från Ingemar Stenmark. Själv kände jag mig mest mittemellan med lutning mot de små. ;p Eftersom jag nu sitter här och skriver om det så har de ju nått sitt mål, ordentlig marknadsföring i utbyte mot en finländsk syltgris. Men syltgrisarna (stora platta munkar med sylt och vaniljkräm inuti) var fantastiska 🙂

Hur som helst så var färjan väldigt fin. Inte alls som jag minns den när jag var liten i dess glansdagar, men inte heller det lastfartyg som fraktat människor de senaste åren. Trängseln minns jag dock, från förr alltså. Då var det knökfullt, nu var det mest noll artighet. Jisses, de blev ju att armbåga sig fram. Lyckades nästan knuffa ner Agda 90 år nedför trappan. Nej, bara nästan, jag lovar 😉

Jag hade tänkt lägga upp bilder från dagen men av någon anledning fungerar inte riktigt koppplingen från mobilen till Dropbox så ni får klara er utan. Det var mest bilder mot solnedgång och vindkraftverk samt en jättetrött liten gosse ändå. Bilden ni ser är tagen från umea.se.

Lördagssnasket är inhandlat och drömmen om Finland är väckt. Dessutom hade ju Coop en teckningstävling idag så nu går sonen och hoppas på att vinna en extremt häftig kickbike. Vi ber för den! En världslig sak, men vilken perfekt julklapp från världsligheten det skulle vara. Det känns som att lördagen blir rätt okej ändå!

 

Inga problem!

Av , , Bli först att kommentera 3

På min hemsida lade jag ibland ut kloka ord från andra människor. Sånt där som är viktigt för mig och jag vill sprida vidare. Oftast var det ord från Ola Wallström eller Olof Röhlander. Jag tänker göra det här också. Det får höra till både Möjlighets- och Rehabiliterings-delen av sidan 🙂

_______________________

Jag gillar att äta ute. Har gjort det sedan jag var tonåring och gick på bordtennisgymnasiet i Falkenberg. Över 20 år alltså.
Jag vet att det anses fult att knäppa med  fingrarna för att få någons uppmärksamhet och att man inte kryddar maten utan att ha smakat på den först. Jag vet att inte börja innan varsågod. Jag har lärt mig att lägga servetten i knät, att man bryter brödet och sätter ihop besticken i kl fem i halv sex när man ätit färdigt. Jag är inte rädd att smaka. Jag känner till att salt- och pepparkvarnen bärs ut efter varmrätten och likaså att man helst bör avstå från att lämna bordet tills huvudrätten är färdigspisad. Jag vet att komma i god tid. Att inte dyka upp vrålhungrig med andan i halsen och behöva slänga mig över menyn. Jag har insett värdet av att ha en stämningshöjande historia att berätta.

Jag är så intresserad att jag bjöd ut etikettdoktorn  Mats Danielsson för att lära mig mer om den ömsesidiga dans som kan uppstå när gäster och personal umgås i ljuvligt samspel. Som ung intresserade jag mig inte, men nu är jag en nyfiken elev. Lärt mig att apart betyder att maten serveras i separata kärl. Att för- och varmrätt beställs samtidigt, däremot kan man vänta med att titta på eventuell efterrätt till senare. Varför kunna det?

Jo, för när vi får en omsorg för detaljer förändras upplevelsen av nuet. När vi  börjar kunna lite om något triggas sinnet. Tillfället får en ny färgskala, blicken lyfts, det vackra får utrymme att växa.
Men framför allt beundrar jag bra attityd. Jag älskar att se personal lysa upp när man kommer och bli lite ledsen när man går, inte tvärtom. Människor som är stolta över sitt älskade yrke.

Min fru Anna frågar mig ibland varför jag ofta vill gå till samma restauranger. För mig är svaret enkelt; Jag trivs allra bäst på ställen som säger ’Inga problem’ när man  har ett önskemål. Även jag vill svara ’Inga problem’ om det hänt något. De två orden går alltså åt båda hållen. Viktigt att komma ihåg det där.  Du kanske är helt ointresserad av restaurang. Lite mat för mycket pengar? Det är helt okej, för det jag talar om här gäller alla områden. Jag tror du håller med mig om att ”Det går tyvärr inte” är något du inte vill svara eller önskar höra på din fråga.
Du kan kunna allt om vilka bestick som går till vad, men är attityden fel, så  stjälper allting. Humör först, detaljer sedan.
Vad sägs därför om att vi övar oss på det där svaret idag?
På tre då, okej? 1 – 2 – INGA PROBLEM!

Licensierad mental tränare –  Årets Talare 2011 olof@upphopp.sewww.upphopp.se

Bli först att kommentera

Förolämpad!

Av , , Bli först att kommentera 2

Godmorgon säger vi först nu, även om vi ärligt talat vaknade för en stund sedan och har varit mäkta effektiva. Vi har såklart ätit frukost, bäddat, städat, tvättat, vikit undan tvätt, fixat en intervju till Hampus läxa osv. Angående den intervjun så skulle han egentligen intervjua någon äldre person om hur Holmsund såg ut förr i tiden, men eftersom vi efter två år inte har några riktigt äldre här så blev det hyresvärden. Han är väl bara ca 40 år… men han är åtminstone äldre än Hampus. Äldre är ju ett sånt relativt begrepp 😉 Får hoppas att han inte blev förolämpad..

Jag är inte trött utan faktiskt helt härligt pigg! I Marocko är laget på väg till fotbollsmatch så jag sänder såklart mina hejarop dit. Jag tror inte Hampus är det heller faktiskt. Vi är nog ganska redo för Kvarken Open days. Jag är fortfarande inte peppad.. men vad gör man inte. Det blir säkert bättre än jag tänker mig. Det är så skönt att vi människor är olika, hur skulle vi annars vidga våra vyer och utvecklas?

 

Bli först att kommentera